Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - En livskonstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
denna värld, bara därför att jag inte ännu
upptäckt mitt.
— Jag är visst inte läsare, svarade Mattson ettrigt,
nen jag svär på att Dahlman inte gör det där för
att leva på det.
Och så gick Mattson ned i kvarnen och
lämnade mig kvar på backen under de höga asparna
som susade entonigt. Förbi mig gick den murkna
rännan, halvfylld av grumligt vatten från dammen,
om några minuter drog Mattson på kvarnen. Hjulet
brummade och surrade och stänkte en pärlskimrande
sky av skum upp i solen.
— Mattson begrep mig inte, sade jag högt för
mig själv, jag menade att Dahlman hittat sitt sätt
att kunna leva — inte sitt sätt att få mat och logi.
Och jag hade hittat mitt sätt att få kläder och mat
och husrum och ett gott anseende, men intet sätt att
uthärda allt detta. Om jag sade detta till Mattson
— skulle han då begripa mig? O, nej, huru, skulle
han säga och spärra upp ett förvånat ögonpar, hur?
Uthärda livets goda — uthärda lyckan? Gå och sov
några timmar eller tag ett bad i dammen, skulle
han säga. Men nej, inte ens det, han skulle bara
skaka på huvudet och tro att jag blivit nyss
bedragen av ett fruntimmer eller att jag vore
svartsjuk, pratsjuk eller fyllsjuk.
Men kanske — kanske om jag ginge ned i
kvarnkammaren och sade det åt symaskinsreparatören
Dahlman! Om jag sade så här: Hör nu, jag har
mat, kläder, husrum, hustru, barn och ett gott
anseende, men hur skall jag bära mig åt för att
uthärda att ha allt detta? Jag är icke lycklig, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
