- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
185

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I höanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

nästan utsliten, så att den var smal, och spänstigt
böjlig, avskära gräset så att bondfar var belåten.
Därför inrangerades också ortens slåtterkarlar i
skickliga och mindre skickliga. Och man fick ej
hugga lien i sten alltför ofta — ty slipningen var
tidsödande. En karl förbrukade i en stenig sloge
ända till tolv nyslipade liar på en förmiddag —
arbetet brukade börja klockan fyra och fem på
morgonen, någon gång klockan tre — en annan
karl sattes högt i värde emedan han ej trots det
att han slådde lika väl och noggrant och breorna
blevo lika stora och innehållsrika efter honom, ändå
behövde byta lie eller slipa så ofta. En sällsam
musik, som ännu ringer i mina öron efter många
år, är librynets, brynstenens melodiska knäppning
mot stålet, när man begagnade detta hjälpmedel
för att slippa byta lie för ofta. Taktmässigt, fort
och virtuosmässigt hamrade brynet mot eggen, och
de milsvida vilda ängarna genljödo av stenens sång
mot det av gräset grönfärgade stålet. Men ofta
var detta brynande den lejde och jäktade
slåtterkarlens lilla fint för att få räta ryggen och få sig
fem minuter — det vet jag av egen erfarenhet!
Slåtterkarlarna ställde upp sig i slaglinje, var och
en fick klara ungefär lika stor bredd av slogen,
far i gården ledde kampanjen ifall han var ung nog
därtill och inte så pass välbärgad, fet och lat att
han helst stod vid ladan, i skuggan och lagade
slipredet, bar vatten i hon, slipade någon lie
och emellanåt stod med nacken i vädret och
surmjölkskrukan för munnen, svalkande sig som endast
en riktig chef kan svalka sig, under det de lejda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free