Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
litet blandad. Finnmarkspojkarna voro mera
ansträngda och högtidliga, men på högra flygeln
tronade Lasse, han som var så skicklig att stjäla
cigarrer. Flickorna snyftade högljutt och Lasse flinade
och blinkade åt dem tvärs över altarringen, men
ingen av dem såg honom. Han kände nog
bruksjäntorna, nu lipade dom och i morgon kväll skulle
de "vara på dansbanan. Lasse stirrade på Tilda,
hon som alltid liksom hållit honom i rocken en
smula. Tusan vad hennes bröst växt till säj —
i morron skulle hon sätta opp flätan, och sen — —
Nu kom prosten med monstransen och stannade
framför Lasse, såg honom fånigt in i ögonen och
stoppade en liten oblat i munnen på honom: Kristi
lekamen, för dig utgiven — — Och han hann inte
tänka innan pastorn var där med kalken, som han
vred på och vände och torkade kanten på med en
servett. Lasse vart förvirrad och kom sig inte för
med att svälja så mycket vin som han ämnat. Han
anförtrodde sedan Torsten att oblaten fastnat uppe
i gommen och detta förvirrade honom så att han
glömde knepet han tänkt ut: när prästen satte kalken
till hans mun skulle han med läpparna försöka att
trycka ned den i en större lutning så att ransonen
bleve dubbelt så stor som det var ämnat. Allt detta
hade nu gått om intet för den där eländiga
pepparkakans skull, sade han.
När allt var över stod man i grupper ute på
kyrkbacken och pratade. Man kände inte ändå riktigt
igen sig, man var så svart och fint klädd och
kragarna stramade och bände kring de svettiga halsarna.
Torstens hade krånglat till sig och lossnat i nacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
