Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
vidrig och med en svordom spottade han den i
diket.
— Förbannade svin, sade han för sig själv i det
han med psalmboken i hand gick in i kyrksalen.
NV;
Sjuttiotre pojkar sutto bänkade i salen. Det är
mycket orätt att säga att de sutto, endast en
bråkdel satt, resten dansade, hoppade på bord och stolar
och ställde till små slagsmål. De som sutto voro
av två slag: sådana som höllos för enfaldiga och
sådana som ritade in fula märken med pennknivar i
bord och bänkar. Hela salen surrade och sorlade
och det blev knappast ens tystare när kyrkoherde
Storbärg steg in.
Han var en medelålders man med glasögon och
spetsigt, alltid vickande hakskägg av svart färg och
kort stubb av samma slag på överläppen. Det sades
att han bar detta skägg därför att munnen var så
ful. Han var beryktad för tre egenskaper: sin
jaktiver, sin närsynthet och sin hurtighet. Vad den
förra beträffar hade den förorsakat åtskilliga
äventyr, såsom att den katta han råkat ta för en hare
sedan blivit honom tillsänd som postpaket.
Närsyntheten lämnade honom i stor okunnighet om den
kringliggande världen och livet, och trots glasögonen
kunde läsbarnen göra nästan vad de behagade mitt
under lektionerna. Det mest framträdande draget
hos Storbärg var hurtigheten. Han åt hurtigt,
utdelade nattvarden hurtigt, promenerade hurtigt, pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
