Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
ADOLF HEDIftf
Med fästadt afseende på rikets ständers eget gifna föredöme,
som vid en evigt minnesvärd riksdag, under hotande yttre
omständigheter, likväl ej tvekade att först stadga villkoren för den nya
samhällsordningens bestånd, innan de gåfvo sig en konung att vårda och
främja deras frihet, visade sig Norges rikes representanter lika värdiga
deras bestämmelse och deras medborgares förtroende. Utan att af
händelserna hänföras, endast bedömande dem som en inledning, ej
som ett villkor för sitt beslut, sökte Norges storting att i de
underhandlingar, som med k. m:ts t. f. kommissarier öppnades, på en gång
bevaka folkets frihet och statens anseende, medborgarens rättigheter
och statens ära.
Detta rättmätiga loford gäller normännens vägran
att erkänna traktaten i Kiel, deras resning mot den
eröfring, Carl Johan trodde sig hafva gjort genom angreppet
mot Danmark, och mot den som han ville försöka genom
inbrottet i Norge, deras beslut att proklamera sin
själfständighet och i en grundlag »först stadga villkoren för
den nya samhällsordningens bestånd», innan de genom
fritt val »gåfvo sig en konung».
Hvilken betydelse än må tilläggas 1812—1814 års
traktater af dem, som enligt frih. De. Geers ord »läsa
historien baklänges i strid med lagarne för den
mänskliga utvecklingen», så är det klart nog, att på dem ej
kan grundas någon rätt för Sverige, ej heller någon
inblandningsrätt för de makter, hvilka nu af frih. De Geer
omtalas såsom representanter för ett »Europa», hvilket ej
finnes till och aldrig funnits till såsom en öfver de
särskilda själfständiga staterna upphöjd kollektivmakt. Dessa
traktater äro kastade öfver bord genom riksakten och
kunna ej vidare med någon nyttig verkan fiskas upp af
dem som läsa historien baklänges. Så till vida är det
fullkomligt likgiltigt, hvilken betydelse dessa
riksantikvarier från en förfluten tids ståndpunkt tillägga dessa
eröfringsaftal: de förbindelserna äro dödade för åttio år
sedan. De äro det så mycket mera som — hur mycket
man än må vilja låta en förfluten tids ofullkomliga
rättsbegrepp gälla som ursäkt för våldsgärningar, som
nutiden ogillar — nutiden ej kan som motiv för sitt eget
handlingssätt åberopa de förre, allra minst så, att de
åberopas när de konvenera ens eget intresse, men förkastas
när de gå en emot.
Sådana traktater, som dem vi tala om, uttrycka intet
annat än en intresse-situation, sådan den formar sig under
påverkan af många skiljaktiga bevekelsegrunder, i det
hvar och en söker att tillskansa sig så mycket som
möjligt eller undvika ett värre ondt genom att foga sig i ett
mindre. Och i dessa oupphörligt föränderliga intressens
flygsand skulle man antaga, att de i den heliga
treenighetens namn hoptvistade traktatsparagraferna vore orubb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
