Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Främmande trosbekännares skattskyldighet till statskyrkan (Under rubriken: En bortglömd beskattningsfråga, Veckoposten 8/11—12/12 1894. Motion. n:o 140 A. K. 1885 o. n:o 46 1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
ADOLF HEDIftf
II.
(Förnyad motion i skatteregleringskommittén.)
Det beslut, hvarigenom kommittén afslog min i n:o 3
af kommitténs tryckta handlingar intagna motion i
ofvannämnda ämne, är ännu blott »provisoriskt». Kommittén
torde därför finna förklarligt, att jag ännu en gång
påkallar dess uppmärksamhet för denna sak. Jag gör det
af två skäl: dels emedan jag dristar antaga, att
kommittén, vid förnyadt öfvervägande, skall finna de skäl,
som anfördes mot min motion, alltför litet hållbara
såsom basis för det definitiva beslutet; dels emedan jag
har ett och annat att tillägga till hvad jag förut haft
den äran att anföra.
Under debatten om min motion den 7 november
1881 erkände en ledamot, att »förslaget hvilar på en
rättvis grundtanke». En annan erinrade mot talet om
det förmenta hinder, som
prästlöneregleringskonventio-nerna skulle innebära, att dessa »äro så orättvisa, att de,
oafsedt frågan om främmande trosbekännares
skattskyldighet till statskyrkan, väl behöfva rättas». En tredje och
en fjärde ville medgifva, att i motiveringen skulle få
inflyta någonting, som — förmodar jag — i försiktigt valda
ordalag skulle till en aflägsen framtids hågkomst anbefalla
mitt förslag. Men ingen ville förorda ens det mest
begränsade af de alternativ, hvarmed min motion slutar.
Hvilka voro då de ännu mera deciderade
motståndarnas skäl? Jag skall här i korthet men troget
återgifva dem:
En kommittéledamot påstod, att frågan borde afvisas,
dels emedan den är »så speciell,» dels emedan den i så
hög grad är en »kyrkoförfattningsfråga», dels emedan
»konsekvensen» skulle fordra, i fall mitt förslag bifölles,
såväl att äfven »utlänningar» och »de konfessionslösa
bolagen» blefve befriade från ifrågavarande skatteplikt,
som ock att främmande trosbekännare fritoges från skatt
till fattigvården, ja att äfven de, som blott »utträdt» ur
statskyrkan utan att ingå i något annat kyrkosamfund,
befriades från skatt till statskyrkan och — jag gissar mig
till den s. k. »konsekvensen» — från skatt till fattigvården.
En annan yttrade, att den af mig föreslagna åtgärden
vore »detsamma som statskyrkans upphäfvande.»
En tredje dels förmodade, att jag lyckats så begå,
att jag själf vore mantalsskrifven i en icke-territorial
församling (och således fri från skatt till statskyrkan och
hennes prästerskap), dels begärde, att jag skulle medgifva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
