Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTTSFRÅGANS INNEBÖRD
293
den 4 mars framlagt regeringarnas »utkast till författning
för nordtyska förbundet». Skall förbundsförfattningen vara
ett aftal mellan förbundet å ena och hvar och en af dess
medlemmar å andra sidan, eller skall förbundet — ena
parten — äga att själft utvidga sin kompetens på
medlemmarnas bekostnad? Skall det nya förbundet regeras utan
ministeriellt ansvar? Hur uppdraga gränsen och hur trygga
dess iakttagande, där förbundet och dess medlemmar hade,
för gemensamt ändamål, hvar sin andel af uppgiften, af
bördan, af ansvaret? Man vore nästan frestad att säga
att sådana frågor som valrätten — allmän rösträtt eller
hvad annat? — danandet af ett öfverhus —
inkompatibilitet (i någon förbundsstat anställde ämbetsmäns
ovalbarhet) — riksdagsarfvoden m. fl. vore underordnade, och
det äro de väl i viss mening, nämligen relativt till de
förut nämnda och sådana som riksdagens kringskurna
budgetsrätt, härens fredspräzens-styrka och
matrikular-bidragen. Och likväl vardt det utan kommittébehandling
i tre läsningar diskuterade förslaget färdigt från riksdagen
på 6 veckor, från den 4 mars, då förslaget aflämnades,
till den 16 april, då det i 41 punkter ändradt antogs
med 230 mot 53 röster.
För vår del ha vi ej af det som skrifvits om
dåvarande situation, eller af förhandlingarna, kunnat få
anledning att tro att en förlängd diskussion skulle ha
medfört ett i något väsentligt afseende afvikande resultat.
Ett tredje exempel erbjuder Ungerns historia vid den
stora vändpunkten 1848. Franska revolutionens idéer
hade slagit sådan rot bland folket att adeln fann det
vara nödvändigt att själf erbjuda offret af sina privilegier
för att vinna en allmän folkopinions stöd mot den
absolutism med centralistiska och germaniserings-tendenser,
som från Wien hotade författningen och den madjariska
nationaliteten; ur adelns led kommo reformernas
målsmän. Från 1825 års riksdag började denna rörelse, som
vardt en af de väsentliga drifkrafterna till den
Metternichska »världsordningens» undergång. (»Hvad man kallat
det Metternichska systemet var» — sade han själf, såsom
vi läsa i hans memoarer — »i själfva verket en
världsordning.») Det kan emellertid ifrågasättas hvad den
ungerska reformagitationen skulle ha ledt till, om ej
»24 februari» kommit den till hjälp: elden slog öfver från
Paris till Wien, och den ramlande »världsordningens»
upphofsman fick rymma från den härliga staden, som
Montesquieu prisar för dess kvinnors skull, äfven de gamlas
och de fulas, staden vid den sköna, blå floden, staden,
som bebos, säger Schiller, af »Phaiakernas folk» och »där
det alltid är söndag». Äfven han begaf sig till London,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
