Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas sammansättning - Rösträttsfrågans innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som så mången då, i likhet med August Blanche, nämnde
ett fredens tempel åt fredens gudinna, och där jämt 50
år senare, förliden höst, under lord Roberts’ ledning
ordnades en utställning af krigsmateriel, var Blanche vittne
till det åtlöje, som föll öfver Sveriges utställning, och han
klagade att man skickat dit, icke industrialster, utan
arbetare för att låta dem »personligen blygas på främmande
jord» (Blanches bref i Aftonbladet 8 juli 1851), blygas
vid att höra hånskrattet åt vår utställning »med dess
västgötatyger och vedbodlås», åt dessa »gulbetsade,
klumpiga skåp». Aldrig förgät han sitt besök och sin bittra
förödmjukelse i Kristallpalatset, där han sett »vårt land
på schavotten, inom en spetsgård af fyra världsdelar och
fyrtio folk», såsom hans ord en gång föllo i Andra
kammaren. En tilldragelse sådan som denna, att Sverige
utställde sig som mål för nationernas medlidsamma löje,
att det fanns män som åtogo sig det moraliska ansvaret
för ett sådant medvetslöst landsförräderi, att här hemma
ingen visste något om det, innan Blanche talade
samvetsväckelsens ord, att vår minister i London ej ens brydde
sig om att gå och se hvad det af honom representerade
landet ditsändt — han »hade ej haft tid», svarade han —
att här hemma de som styrde och ställde med eländet
synas ha saknat ända till hvarje begrepp om hvad de
gjorde (»man sade mig att det var bra», berättade Blanche
en gång att konung Oscar I sagt honom vid en ej af
Blanche begärd audiens) — allt detta vittnar mer än alla
siffror, mer än offentliga handlingar, hur inom de styrande
klasserna hela åskådningssättet ännu ej gjort sig förtroget
med den sanningen, att landet i sin nya ställning, som
bjöd afhållsamhet från den internationella politiken, måste
söka sin välgång och patriotism, sina ideal annorstädes
än i en ytterst ohistoriskt romantiserad historia om
svenska folkets framfarna öden. Det var emellertid den
insikten som arbetade sig fram, och hvars praktiska resultat,
framvisade å 1897 års utställning, torde ha öfverraskat
till och med många af dem som väsentligen därtill
bidragit. Om vi från Carl af Forsells tid (1831), från Sveriges
af den officiella impotensen arrangerade internationella
smälek i London (1851), från den förut nämnda
undersökningen af landets ekonomiska belägenhet (1860), från
representationsförändringens epok (1859—62—66) flytta oss
fram till den stora festdagen 1897, och om vi påminna
oss den officiella statistikens siffror, hvilka för år 1890 lyda:
| arbetare vid fabrikerna | 265,479 |
| däraf män öfver 18 år | 188,053 |
| handtverkare och handtverksarbetare | 87,322 |
| häraf män | 81,831 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
