Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - »Vingklippningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ADOLF HEDIftf
sin ledare, då är den politiska agitationen frigjord från
en i min tanke önskvärd, behöflig reglerande kraft. Den
. har då mist sitt styre, på samma gång som Andra
kammaren själf förlorat sin ställning såsom ledande och
modererande det politiska åskådningssättets progression. Men
detta, att där uppstår och mer och mer vidgas och befästes
ett svalg mellan landet och dess representation, det har,
enligt historiens så ofta upprepade, men nästan lika ofta
glömda varningsord, i andra länder varit den raka och
korta vägen till statshvälfning.
Måtte tvärt om Andra kammaren förblifva och ännu
i högre grad än hittills blifva den reglerande kraft, under
hvilken folkmeningen underordnar sig! Kammaren skall
icke blifva radikal, den skall blifva, hvad den har varit
och är, liberalt-konservativ såsom det svenska folklynnet
är. Men likväl skola äfven de — de många — som
kunde önska en snabbare utvecklingsgång, foga sig i
denna ledning därför att de veta, att om kammaren icke
nu öfvergifver sig själf, Andra kammaren dock alltid skall
i stort sedt komma att segla med den vind, som för till
en bättre framtids strand.
Gån därför icke att med egna händer kringskära eder
makt! Gån icke att beröfva eder den möjlighet, I ägen,
att efter hand främja större rättvisa i beskattningen, ett
starkare lagarnes skydd för de betungade och betryckta!
Afhänden eder icke möjligheten att till dessa, som tjäna
landet med sin arbetskraft, som skatta för hvarje brödbit
de förtära, som icke själfva åtagit sig, men utaf eder
fått sig pålagd plikten att för detta land gjuta sitt blod
och gifva sitt lif — afhänden eder icke den makt, I ännu
ägen, att till dessa utsträcka någon andel i rätten att
besluta om detta samma lands angelägenheter! Med hvarje
steg på en sådan rättvisans väg — våren vissa därom —
dämpas ett missnöje, släckes ett hat. Med hvarje sådant
steg skolen I öka antalet utaf dem, som — det är
Glad-stones ord — »hafva ett intresse uti
statsförfattningen», d. v. s. I öken antalet af dem, som vid landet och
staten, vid samhällsskicket och statsformen äro fästade
med tillgifvenhetens i stället för blott den tvungna
lydnadens bud och band. »Och denna tillgifvenhet» — så
slöt den store statsmannen sitt tal för valreformen den
12 mars 1866 — »denna tillgifvenhet, mer än edert guld
och edert silfver, mer än edra flottor och edra härar, mer
än allt detta utgör den landets styrka, ära och trygghet».
Och härmed, herr talman, har jag sagt, hvarför jag
ber Andra kammaren att afslå grundlagsändringsförslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
