Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - »Vingklippningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» VINGKLIPPNINGEN »
233
första skälet angår, torde det, herr talman, måhända vara
lofligt att anmärka, att ett plikttroget arbete, nedlagdt på
vårdandet af landets allmänna angelägenheter, icke är
förslösande eller förspillande af arbetskraft, samt att det
måste lända till gagn, att ett större antal personer i ett
land, där så få äro i tillfälle att uteslutande ägna sig
åt politisk verksamhet, få till uppgift att såsom
riksdagsmän handlägga, därigenom förvärfva samt hvar inom sin
krets sprida kunskap om dessa allmänna angelägenheter.
Intill dess att praktiska lämplighetsskäl göra nödigt att
företaga en begränsning, intill dess håller jag före, att
det måste lända till gagn, att representantantalet får växa
med folkmängdens tillväxt och mångfalden af
samhällsintressen. Att denna gräns redan nu vore uppnådd, eller
att vi skulle stå den helt nära, det har lika litet blifvit
visadt och kan lika litet ådagaläggas, som det med något
sken af skäl kan påstås, att man för ändamålets vinnande
behöfver tillgripa en fixering af hela antalet representanter
till en siffra bestämd en gång för alla.
Då Amerikas Förenta staters förbundsförfattning skrefs,
stadgades däri, att antalet ledamöter i representanternas
hus icke finge öfverstiga en på 30,000 af befolkningen.
Sedan 100 år tillbaka och medan folkmängden vuxit från
4 millioner år 1790 till 63 millioner år 1890, har det enkla
medlet att successivt höja den mot en representant
svarande folkmängdssiffran visat sig vara ett fullt
tillfredsställande medel. Och detta föredöme från den Nya världen
har, såsom samtlige ledamöter af denna kammare utan
tvifvel känna, med samma fördel många gånger
efterliknats i den Gamla.
Hvad det tredje anförda skälet angår, har det så många
gånger blifvit sagdt och lika många gånger befunnits
omöjligt att vederlägga, att detsamma utgör ett fullt giltigt
och oomtvistligt motiv för vidtagande af en annan reform
än fixeringen, så att jag nu icke anser mig böra på denna
fråga vidare spilla några ord.
Hufvudmotivet, rättare sagdt numera det enda
verkliga motivet — huru mycken möda man än förut gjort
sig och ännu i dag här i sista stunden gör sig, för att
undanskymma och bringa det i gömska — är det, som i
strid mot en klassisk regel fått sin plats i midten,
nämligen farhågan för Andra kammarens växande inflytande
på de gemensamma voteringarna. Denna växande
inflytelse på de gemensamma voteringarna, den betyder för
det första — det är dess direkta verkan — större
sparsamhet i statshushållningen och en mot de små i
samhället mera rättvis beskattning. Den betyder för det
andra — det är dess indirekta, men på längd icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
