Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåste under. Förödmjukande kändes utan tvifvel, när
högadeln utverkade adelskap för sina tjänare, såsom grefve
Per Brahe för sin hofmästare, Gustaf Eriksson Örnevinge
(för öfrigt naturlig son till farbrodern grefve Erik), Claes
Tott för sin frälsekamrer etc. Att högadeln, med blicken
fäst på dylika dess egna skapelser, ej skulle sätta lågadeln
synnerligen högt, kan man förstå, likaså att den med förakt
såg ned på vissa underliga upphöjelser i Kristinas tid, såsom
när hon 1653 adlade sin f. d. hofskräddare, sedermera
hofintendenten Johan Holm till Lejoncrona till belöning för
vissa välvilliga försträckningar. Men man förglömde för
lätt, att flertalet af de nya ätterna med svärdet eller pennan
inlagt verkliga förtjänster om fäderneslandet, som banat
dem vägen till riddarhuset, och att deras växande antal
betydde, att en ny tid var under inbrott, sedan centralisationen
skapat ett stort och mäktigt ämbetsmannastånd. I
spetsen för denna nya klass stodo dock sådana män som
Björnclou, Ehrensteen, Lagerfelt m. fl., och vid civilisternas
sida stodo hundratals tappre krigare. Desse män, som
kände sitt värde, harmades öfver de store ätternas högfärd
och afundades dem deras glans och makt. Och ehuru novi
homines ägde de ett betydande inflytande, dels därigenom
att den civila förvaltningen till stor del låg i deras hand,
dels därigenom att allt högre befäl belönades med adelskap,
dels därigenom att i deras leder inträdde köpmän af den
betydenhet, att staten ej kunde undvara deras hjälp vid
sina finansoperationer. Af denna växande konflikt inom
adeln var det som konungamakten förstod att begagna sig,
när den genom reduktionen nedbröt högadelns makt.
Trots inre stridigheter höll dock adeln ihop som ett
helt, såväl uppåt då det gällde dess ömtålighet om sin
heder gent emot försöken att på riddarhuset intvinga personer,
som syntes ovärdiga en sådan ära, som nedåt då det var
fråga om att afvärja ofrälsets hotande angrepp mot
privilegierna. På det förra har man ett godt exempel i hvad
som passerade, då Kristina adlade den ofvannämde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
