Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paula.
Ock vad gör du då?
Alice.
Jag går upp på mitt rum ock ligger ock läser,
tills det blir tyst i huset, ock jag hör Hjalmar gå in
till sig.
Paula.
In till sig, säger du.
Alice.
Ja — in till sig. Jag ser honom inte förr än
följande morgon vid frukostbordet.
Paula.
Men — hur har det blifvit så?
Alice.
Blifvit — det har alltid varit så. Hjalmar ock
jag har lefvat hela vårt lif tillsammans på Herrhamra
på ungefär samma sätt som nu. Vår vigsel förändrade
ingenting.
Paula.
Å — ock jag som trodde att du var lycklig!
Jag, som mången gång mitt under mina roligaste
dagar i Leipzig tänkte: vad är ändå allt detta mot
att — (lägt, med bortvänt ansigte) älska ock vara älskad.
ALICE (reser sig).
Ja, det — (Skakar pä hufvudet). Å, prat! Det
be-höfs inte alls. Man*lefver lika bra utan det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
