Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag låg jag i stadsbacken på utkik efter
Olle och blacken, som hvar månad brukade
komma med påfyllning till mitt matsäcksskrin.
Nu hade jag inte sett till dem se’n jul, och
oron hade tagit mig. Men jag bredde ut oron
på en kaka af mors mjuka sy rade bröd med
sirup på . . .
Och ändå led jag bara af pojkhunger!
Just i kvällningen fick jag se ett tåg af grå,
fladdrande vadmalskläder komma vacklande in
genom tullporten.
Det var en svälthungersmor omgifven af
sex skrynkliga, gula,,darrande gubbar och
gummor från fyra till nio år — skelett i tomma
kläder.
Endast det yngsta barnet, en liten flicka på
två år, hade stått härjaren emot och satt leende
och rosig på moderns med en mjuk trasa
omlindade benrangelsarm. Ännu minns jag hennes
— moderns — långa ohyggliga hals, darrande
som en spiral, af det ständiga letandet efter
föda. — —
Som om de lekt en hämsk lek, väfde det
grå tåget i sicksack dörrarna emellan, men
öfver-allt blef det afvisadt: »de voro för många!»
Tänk dig, herre, att vara för många när
man svälter!
Stadsboarnas goda hjärta svek inte, men
deras förråder: vi voro till hälften uthungrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
