Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svart och hvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smyger det sig in i en själf — och då börjar
kampen, herre.
Ett segt gråsvart flor rullar ned sig mellan
ens eget jag och ens eget själslif. Man rycker,
man sliter i floret, man ser tankarna stå där
bakom, klara och skarpa nog, man försöker
locka fram dem, forma dem! Förgäfves! Floret
är väft af själsfibrer — det håller!
Tystnaden, nyss ens käraste vän, börjar att
pina ens öron värre än det våldsammaste buller.
Man talar för att få höra sin egen röst, men
man hör den inte, man skriker för att få
döds-stillheten omkring sig att dallra, men den dallrar
inte. Man arbetar, hugger ved, så svetten lackar,
för att tvinga örnen att lyfta — men den lyfter
inte, herre, inte en tum. Och rundt omkring
stå bärgen i sorgdok och vakta!
Tyngst är ändå kanske att lida så utan pro
-portion. Det är all världens mörker man bär
på, all världens tystnad man hör. Och man
bär, bär, bär, till dess viljan bågnar och själen
dryper af blodssvett.
Och ändå — samtidigt — ja du, herre, så
underligt är det — bär man också på den stora
glädjen, glädjen att kunna lida så som
mörkret lär.
Men så en dag kommer snön, i stora uddiga
lätta flingor, som falla så oupphörligt och sakta
som från molnen nedskakade ijädrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
