Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen därpå låg det tyngd och ohåg
öfver Yxegården. Arbetet fick hvila, folket
väntade sig underliga ting. I stolpsängen dåsade
påklädd mannen, gråpussig och ful i den hvita
morgongryningen, som lik en likbindel knöt sig
kring de disiga bärgstopparna. Vid det röda
slagbordet satt sonen med hufvudet tungt lagdt
mot armarna.
Han hade ångrat sig nykter, gossen. Allt
som kunde skaffa fadern respekt på gården var
han villig till, — men det här var för mycket
— alldeles för mycket. Man kastade inte Thora
på Yxegården i fattiglidret — man gjorde det inte.
Hon skulle bli till en visa, hans mor, och det
led han inte!
Om det bara inte vore så otäckt tyst
därnere! Dagningens hvita likbindel vidgades och
tog sakta lifvets skärröda ton. Men lidret
för-blef stängdt. Då kom den skrämda gråten till
gossen. Han grät trögt, ovandt, långsamt, men
ändå utan tröst som ett helt litet barn, som
mist sin mor.
Han hade så tidigt och så våldsamt slitit
sig loss från barnakänslan, att den alldeles
öfver-tog honom inför detta — att det var så otäckt
tyst därnere!
Med ens grep han fadern våldsamt i armen
och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
