Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var skönt, att han själf hade blifvit kvitt henne; det var den där herrns
ensak, ifall han tyckte om, hvad som fanns kvar. Och allt under det att han
skröt med det där föraktet, skälfde han åter af svartsjuka, och hans ögon
lågade. För öfrigt stodo kamraterna orörliga och stumma med sänkta
blickar. De blott kastade en sned blick på de nykomna; mycket nedslagna
och utan all vrede började de sedan åter att stirra på schaktmynningen,
med lampan i hand och i det ständiga draget uti den stora salen huttrande
af köld i sina tunna tröjor.
Ändtligen sänkte hissburen sig ned på reglarna och man ropade till dem
att stiga i. Catherine och Etienne stufvade in sig i en grufvagn, där Pierron
och ett par kolbrytare till redan befunno sig. Bredvid i den andra vagnen
satt Chaval, som mycket högt sade till gubben Mouquet, att det var mycket
orätt af bolaget att inte begagna sig af tillfället att rensa grufvorna från
de banditer, som fördärfvade dem; men den gamle stalldrängen, som redan
hade återsjunkit i sitt hundlifs undergifvenhet, var icke längre ond öfver
sina barns död och svarade bara med en försonlig åtbörd.
Hissburen hakades af, man gled ned i mörkret. Ingen talade.
Plöts-igt, just när den kommit ned två tredjedelar af nedfarten, skrapade buren
emot på ett förfärligt sätt. Det knakade i järnen, människorna kastades
om hvarandra.
»Så för fan», brummade Etienne, »ämna de totalt platta till oss? Vi
bli väl till slut kvar där nere allihopa, tack vare deras fördömda förtimring.
Och ändå påstå de, att de ha lagat den.
Hissburen hade emellertid kommit förbi hindret. Den gick nu ned
under ett så våldsamt ovädersregn, att arbetarna med oro lyssnade till detta
skvalande. Det hade således uppstått många läckor i fogar och spont?
Pierron blef tillfrågad, därför att han hade arbetat redan flera dagar,
men han ville icke visa sin fruktan, hvilken skulle kunna bli ansedd såsom
ett angrepp mot styrelsen, och därför svarade han:
»Åh, det har ingen fara! Det är alltid på det där sättet Man har
säkert inte hunnit med att fästa plankorna.»
Forsen brusade uppöfver dem. De komma ned i djupet, till den
sista burlastningsplatsen under ett verkligt skyfall. Inte en enda
gruf-fogde hade tänkt på att gå upp på stegarna för att ta reda på, hur det
var fatt. Pumpen skulle vara tillräcklig, timmermännen skulle under
nattens lopp få se till fogarna. Ordnandet på nytt af arbetet i gruforterna
vållade tillräckligt med svårigheter. Ingeniören hade bestämt, att innan
arbetarne finge gå tillbaka till sina brytningsplatser, skulle alle man under
de fem första dagarna verkställa vissa absolut nödvändiga
förstärknings-arbeten. Öfverallt hotade ras, stollgångarna hade tagit så stor skada, att
det var nödvändigt att reparera förtimringarna på sträckor af flera hundra
meter. Man bildade därför arbetslag på tio man, hvart och ett under befäl
af en fogde; sedan sattes dessa i arbete på de mest skadade ställena. När
nedstigningen var slut, beräknade man, att 322 arbetare hade gått ned —
omkring hälften af det antal som sysselsattes, när grufvan var i full drift.
Chaval kom att tillhöra just samma arbetslag som Etienne och Catherine,
men detta berodde icke på slumpen, utan han hade först hållit sig undan
bakom kamraterna och sedan hade han förmått fogden att ta honom med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
