Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med att samla smuts på sina skor liksom på spetsen af en spade. När hon
kommit ut ur grufbyn, tog hon vägen längs efter slaggberget och följde
kanalvägen och för genhetens skull skar hon tvärs öfver på bottenlösa vägar,
genom obrukade trakter, inneslutna af mossbelupna gärdesgårdar. Det ena
skjulet följde efter det andra, långa bruksbyggnader, höga skorstenar, som
spydde ut sot och nedsvärtade fälten kring denna industri-köping. Bakom
en grupp popplar visade den gamla grufvan Réquillart, hur dess klocktorn
hade rasat, så att blott de grofva bjälkarna stodo kvar. Hustru Maheu vek
af till höger och kom ut på stora landsvägen.
»Vänta du, smutsgris», sade hon, »jag skall lära dig att rulla kulor, jag!»
Nu var det Henri, som hade tagit upp en näfve med smuts och knådade
ihop den. Bägge barnen, som hade blifvit örfilade med rättvis fördelning,
höllo sig nu i skinnet och bara sneglade åt sidan för att titta på de spår, de
lämnade i smutsen. Redan uttröttade af sina ansträngningar vid
hvart-enda steg ett få sina skor lösa, traskade de på i smörjan. Åt Marchiennes
till rullade vägen upp en nära milslång stenläggning, som gick rakt fram
och mellan de rödaktiga fälten liknade ett i vagnssmörja doppadt band. Men
på andra sidan gick den i sicksack utför tvärs genom Montsou, som är byggdt
på sluttningen af en stor våglik höjning af slätten. Några stora villor i två
våningar, brukschefernas bostäder, bröto fram igenom de låga
husfasadernas tätt sammanslutna linje. En kyrka, äfven den af tegel som de andra
byggnaderna och med sitt fyrkantiga klocktorn, som redan var smutsadt af
det kringflygande koldammet, liknade en masugn i någon ny stil. Och bland
alla dessa sockerbruk, repslagerier, kvarnar var det danslokalerna, krogarna,
ölstugorna, som voro förhärskande, och så talrika, att på tusen hus var det
mera än femhundra utskänkningsställen.
När hon närmade sig bolagets upplagsplatser — en lång sträcka af
magasin och verkstäder — tog hustrun barnen vid handen, ett på hvardera sidan.
Längre bort var direktörens, herr Hennebeaus bostad, ett slags stor villa,
skild från vägen genom ett staket, bakom hvilket låg en trädgård, där magra
träd förde en tynande tillvaro. En vagn hade just stannat framför porten,
en dekorerad herre och en dam i pälskappa stego ur, främmande från Paris,
hvilka stigit af tåget i Marchiennes; ty fru Hennebeau, som trädde fram i
förstugans dunkel, utstötte ett utrop af öfverraskning och glädje.
»Gå på, sölkorfvar!» grälade hustru Maheu och drog barnen med sig,
hvilka glömde sig kvar i smutsen.
Mycket orolig kom hon fram till Maigrats handelsbod. Maigrat bodde
alldeles bredvid direktören; blott en enkel mur skilde villan från hans lilla
hus. Där hade han en handelsbod, en lång byggnad, som vette mot
landsvägen med en bod utan skyltfönster. Där hade han allt möjligt: specerier,
charkuterivaror, frukt, bröd, öl, pannor och kastruller. För detta fogde i
Voreux, hade han börjat med ett litet marketenteri; tack vare hans förmäns
beskydd hade sedan hans affär utvidgats så, att han till sist tog lofven af
handelsboden i Montsou. Han sammanförde de olika varorna och grufbyns
rätt ansenliga kundkrets gjorde det för honom möjligt att sälja billigare och
att ge större kredit. Han låg för öfrigt fortfarande i bolagets händer, ty
detta hade byggt hans lilla hus och hans magasin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
