Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ord mottogos af kolhuggarne med ett doft knot. Endast den
starka rangordningen höll dem tillbaka, denna militära rangordning, som
från handtlangaren upp till öfverfogden böjde de ena under de andra.
Chaval och Levaque gjorde dock en ursinnig åtbörd, men Maheu
häj-dade dem med blicken. Zacbarie ryckte hånfullt på axlarna. Men den,
som kände sig mest uppretad, var kanske Etienne. Hela tiden han hade
befunnit sig nere i detta helvetets djup, hade småningom en upprorisk känsla
vuxit inom honom. Han såg på Catherine, som böjde ryggen och
underkastade sig. Var det verkligen möjligt att man släpade sig till döds vid ett
så strängt arbete och därpå inte ens förtjänade några fattiga sous till
dagligt bröd?
Emellertid aflägsnade Négrel sig jämte Dansaert, som inskränkte sig
till att nicka bifall till ingeniören. Plötsligt hördes åter deras röster: de
hade åter stannat och undersökte förtimringen i grufgången, där underhållet
ålåg kolhuggarna på en sträcka af tio meter bakom brottet.
»Ja, det är det jag säger er, att de ge tusan i alltihop», skrek ingeniören.
»Men för fan, hvarför ser ni inte upp med dem?»
»Jo, det gör jag, det gör jag», stammade öfverfogden. »Men man blir
trött på att ständigt kälta om detsamma.»
Negrel ropade häftigt:
»Maheu! Maheu!»
Alla kommo dit ned, och han fortsatte
»Se här! Kan det här hålla?... Det är gjordt riktigt på fusk. Se här
är en bärbjälke, som stöttorna inte mera bära upp, så vårdslöst är den ditsatt
... Nu begriper jag, min själ, att underhållet blir oss så dyrt. Bara det håller,
så länge ni har ansvaret, så... Och se’n går allt i kras, och bolaget måste
hålla en hel armé, för att laga ... Se där lite längre bort — en riktig uselhet!»
Chaval ville säga något, men han tystade ned honom.
»Nej, jag vet, hvad ni vill säga nu med. Att man skulle betala er bättre
— eller hur? Jag vill säga er på förhand, att ni tvingar styrelsen till att
vidtaga en åtgärd: man skall betala er särskildt för förtimringen och
proportionsvis nedsätta betalningen per grufvagn. Vi få se, om ni komma att förtjäna på
det... Förtimra emellertid genast allt det där. Jag kommer hitåt i morgon.»
Och under den bestörtning, hans ord vållade, gick han sin väg. Dansaert,
som var så ödmjuk inför honom, stannade kvar ett ögonblick för att i brutal
ton säga till arbetarne:
»Här skall man få på huden för er skull!... Jag skall inte bara klämma
till med tre francs’ plikt! Akta er!»
När han hade gått, då var det Maheus tur att bryta ut.
»Anamma och regera! Hvad som inte är rättvist, det är inte rättvist.
För min del vill jag, att man skall vara lugn, ty det är det enda sättet att
komma öfverens, men till sist kan hvem som helst bli ursinnig ... Hörde
ni? Sätta ned betalningen för vagnslast och särskildt för förtimringen.
Ytterligare ett sätt att ge oss lägre betaldt... Anamma och regera!»
Han sökte någon att urladda sig öfver, då han fick syn på Catherine
och Etienne, som stodo där och hängde med armarna:
»Ge mig stöttor! Kanske den här saken inte angår er?... Knalla på,
annars skall ni få känna på min fot... »
3 Zola, Dagbräckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
