Ymer / Årgång 2 (1882) / 217 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den amerikanska nordpolsezpeditionen under De Long 1879—1881.

Af Anton Stuxberg.

(Härtill en tafla.)

Ungefär vid samma tid, som man här i Sverige motsåg
underrättelsen om Vegas färd genom Berings sund mot söder, var den
nordamerikanska expedition färdig att anträda sin upptäcktsresa, hvilken
under löjtnant De Long’s befäl hade till hufvuduppgift att längs
ostkusten af Wrangels land, hvars omfång då var okändt och som
antogs ega en betydlig utsträckning från söder till norr, framtränga så
långt som möjligt mot polen och rikta den geografiska kunskapen
med de upptäckter, som kunde göras i denna del af polarhafvet
bortom 71:sta breddgraden. Den De Long’ska expeditionen följdes i vårt
land af flere skäl med uppmärksamhet, mest kanske derför att dess
frikostige utrustare, herr Gordon Bennett, hade som en af uppgifterna
för densamma bestämt, att den skulle uppsöka Vegas män och, om
så behöfdes, bringa dem hjelp. Expeditionen afgick. Kort efter dess
påbörjade arktiska kampanj sågs den af ett par amerikanska
hvalfångare, som meddelade myndigheterna upplysningar derom. Det var
i början af september 1879, men efter denna tid uteblefvo alla
underrättelser om expeditionens gång. Till en början var icke heller annat
att vänta. Emellertid förflöto två hela år, långa för dem som otåligt
vänta underrättelser från upptäcktsresande i okända arktiska haf,
utan några som helst upplysningar rörande expeditionens öden. Då
bringar oss för snart ett år tillbaka ett telegram från Irkutsk det
sorgliga budskapet, att expeditionens fartyg gått förloradt nordost om
Nysibiriska öarna, att besättningen räddat sig i tre båtar, att ena
båtbesättningen under ingeniör Melville’s ledning lyckligt framkommit
till Jakutsk, att den andra under löjtnant De Long’s befäl landstigit
vid Lenas mynning och i ett ytterst utblottadt och nödlidande
tillstånd befann sig på väg söder ut, samt att det tredje båtpartiet
slutligen under löjtnant Chipp’s befäl ännu icke hörts af. För den, som
här förstod att läsa mellan raderna, var meddelandet mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>