Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sårade, men att där var det många onda läten,
jämmer och kvidan af konungsmännen, som icke
manligen kunde bära sina sår. När bonden sedan
såg, att den rikt klädde mannen bar en tung
guldring kring armen, sträckte han ut sin hand
och sade, att om han finge ringen, ville han dölja
konungsmännen för de andra bönderna, hvilka
annars säkert skulle döda honom.
Då högg den sårade till med svärdet, så att
bondens hand föll till marken, och fast denne nyss
föraktligt talat om, huru omanligt konungsmännen
buro sina sår, sprang han nu själf högt skriande
därifrån.
Åter domnade Dag af, men kom efter en stund
till medvetande och släpade sig till huset, där han
hoppades få någon lindring för sitt sår, som
vållade honom stora smärtor.
Uppbjudande sina yttersta krafter, släpade
han sig öfver husets tröskel och sjönk ned på
dess golf.
Med blickar, som redan dunklats af dödens
natt, såg han många sårade, hvilka en kvinna
skötte. Den man, som nyss afhuggit bondens
hand, stod bredvid en eld, hvaröfver hon
kokade sina läkemedel. Hon tillsade honom att gå
ut och hämta in ett fång ved. Han lydde henne
och återkom en stund därefter samt kastade med
kraft veden i golfvet. Kvinnan såg nu, att han
var dödsblek och frågade, om han vore sårad, hvarpå
han blottade sitt bröst och visade skaftet af en pil,
som inträngt under hjärtat. Därpå bad han henne
skära omkring såret. Sedan hon gjort detta, drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
