Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättelser sade honom en aning, att han skulle
anlända i god tid.
När de närmade sig Medstugan och
landskapet österut tedde sig i sluttande afsatser, tog
Arn-liot Dags hand och ledde honom upp på en kulle,
hvarifrån utsikten var ännu vidsträcktare.
— Se, Dag, sade han och pekade österut,
dessa rader af kullar, som resa sig på alla håll
och dock stå lägre än den, hvarpå vi nu befinna oss.
Mig tyckes detta vara en bild af mitt lif, ty det
har omväxlande sjunkit och stigit, men efter hvarje
gång det sjönk, steg det alltid högre för att till
sist klättra upp på den högsta höjden.
Men dessa kullar likna äfven de människor
jag träffat ute i världen. Med undantag af en
långt bort i fjärran, hade de aldrig synts mig stora,
och när jag nått dem, föreföllo de mig oftast
obetydliga. Så drefs jag högre och högre under mitt
sökande efter storsinnade och kraftiga människor,
men blef nästan alltid bedragen.
Hvarje sträfvan har sitt mål, och utan denna
skulle intet mål finnas. • Det är denna sträfvan hos
dunkla makter, som reser kulle högre än kulle;
det är denna sträfvan hos människorna, som
drif-ver dem framåt.
Hos mig tog den till mål en viss gestalt, som
jag alltid bevarat i mitt innersta: konung Olofs.
Redan då jag var barn, såg jag upp till honom,
ehuru han var endast fem år äldre än jag. Jag
beundrade hans bragder, jag sökte efterlikna
honom i mandom och vapenduglighet. Till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
