Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den furutimrade, tjocka salsdörren för att på
förhand veta, huru han skulle fästa konstlåset.
Därpå trädde han in och tog plats vid dörren.
Gillet var redan i full gång. Torar tycktes,
märkligt nog, hafva blifvit frikostig på gamla dagar,
ty det var ingen brist på mjöd. Möjligen ansåg
han också, att han skulle ådraga sig gudarnes
vrede, i fall han visade sig snål första gången
han höll gille i sin nya sal.
Själf satt han i högsätet och lät sina skarpa
ögon flyga ut öfver församlingen. Knappt hade
han fått syn på smeden, förrän han ropade:
— Nu, smed och sångsmed på en gång, låt
oss höra några af dina muntra visor!
— Vill du ej hellre höra en saga, frågade
Arnliot.
— Som du vill, men tag först en bolle mjöd!
En smed kan verkligen mer än en annan behöfva
klara strupen, skämtade Torar.
— Min tack, dig till ära, svarade Arnliot och
tömde bollen, som fyllts åt honom.
Han lyssnade. Hans öron, uppöfvade i
skogarnas enslighet, förnummo ett lätt rassel därute
i vapenrummet.
— Har du hört sagan om Kraft Fredlös,
frågade han nu, vänd till Torar:
— Nej, aldrig, svarade denne, synbart
nyfiken. Den måste vara antingen mycket gammal
eller också mycket ny.
— Äh, den är så där midt emellan, genmälde
Arnliot.
— Berätta, uppmanade Torar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
