Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkt och konstfullt hänglås, som han sade sig
skola komma att få användning för.
En kväll i första veckan af höanden kom Dag
hem från en lång spaning och omtalade, att
konung Olof med Anunds goda minne utsändt män
att öfver hela landet uppbåda krigare samt
lof-vade gods och guld åt hvar och en, som stälde
sig under hans märke. Själf hade han redan
gästat på Frösön en vecka och sedan dragit vidare
med sitt folk, som räknade en lysande hird, många
skalder och flere storhundraden män. Äfven Faste
Afre och Tore Gök ämnade förena sig med dem,
enligt hvad de hade meddelat Dag.
Då Amliot hörde detta, uppsökte han
fosterbröderna och sade:
— En gång erbjöden I mig eder hjälp, då
jag satt på Gällö, men afslog jag den då. Nu
åter skulle jag blifva eder tacksam, om I villen
bistå mig. Jag hör, att I ärnen sluta eder till
konung Olof, och så skall äfven jag göra. Innan
dess har jag dock ett värf att fylla. Viljén I
hjälpa mig?
Båda lofvade att göra detta, utan att ens fråga
hvad saken gälde.
— Huru ämnen I färdas genom landet för
att ej blifva upptäckta och nedgjorda, frågade
Arnliot.
— Vi gå nattetid genom obygder förbi
Östersundet öfver Ås till Röden, och när vi väl
kommit dit, torde ingen känna oss, svarade de. Där
sticka vi oss in bland en af de hopar söderifrån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
