Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och började samtala med Dag om jakt och
fiske. Han var tydligen glad öfver den tagna
hämnden, men §ade icke ett ord om striden.
När fosterbröderna kommo tillbaka efter
ut-rättadt värf, undfägnade Arnliot dem.
— Nu kan du snart träffa konung Olof, sade
Tore helt plötsligt.
— Huru kan detta vara möjligt, sporde
Arnliot. Han är i Gårdarike och jag här.
— Nej, Håkan jarls skepp har på återfärd från
England till Norge gått under med man och allt
i Petlandsfjorden. Norge har icke mera någon
jarl, och konung Knut sitter i England. Konung
Olof har begifvit sig till Svealand och är nu i
Upsala.
— Märkliga tidender bringar du mig, utbrast
Arnliot och reste sig upp. Och Olof återvänder
till Norge?
— Ja, så säges det, inföll nu Faste. Konung
Anund har lofvat lämna honom folk och vapen.
Men vidare hafva vi ej hört.
— Då skall äfven jag sluta mig till honom,
utropade Arnliot. Mitt värf är snart fyldt,
hoppas jag.
— Har du ännu ej hämnats din släkt, frågade
Tore förvånad.
— Nej, mitt största vigarf har jag ännu ej
skiftat, svarade Arnliot, och den lotten blir ej
färdig att dela ut förr än efter midsommar. Men
sedan är jag färdig att följa konung Olof. —
Följande dag gick Arnliot ned till sundet.
Han fann Erle i hans koja. Trälen hade så när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
