Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kväll var det sammanskottsöl hos Torar
lagman, och fans där mycket folk församladt.
Tor-udd lade då märke till hvilket öfvermodigt sätt
alla hade emot honom och hans följeslagar. Föll
så talet på de många strider, som stått mellan
jämtar och norrmän, hvarvid en jämte hånfullt
yttrade sig om, huru fega de senare visat sig
åtskilliga gånger, då de i stora flockar kommit
öf-ver gränsen, bränt enstaka gårdar och dödat
försvarslösa människor.
Då brast Torudds tålamod. Han ropade till
den, som sagt detta:
— Det är ej sant, att mina landsmän betett
sig på detta sätt, utan hafva de alltid mött
jämtarna i lika strid.
Ingen svarade härpå, men en stund därefter
gick Torars unge dotterson Signjotr fram till
Tor-udd och sade:
— Ovisst är det, om jämtarna dödat flere
norrmän eller tvärtom. Men säkert är, att när
sveakonungens sändemän komma hit efter julen, så
skall summan jämnas å vår sida med tolf
norrmäns lif.
Och han tilläde, medan ruset glimmade i hans
ögon:
— Blinda och döfva måtten 1, stackare, vara,
som icke förstån, hvarför den tiggda skatten så
länge låter vänta på sig.
Torudd kunde ej vidare tveka om hvilken
af-sikt man hade med honom och hans folk, hvarför
han underrättade dem om den fara, som hotade.
Han rådde dem att under natten söka fly samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
