Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Huru kunde du så svika mig? Jag har varit
dig trogen i tre långa år, och när jag kommer
tillbaka till utsatt tid, är du gift med en annan!
Helgas milda ögon fyldes med tårar.
— Om du visste hvad jag lidit, svarade hon.
Böner, hot, förtal hafva användts för att böja mig.
Min far dog och Torar lagman blef min
förmyndare. I hans hus led jag all den hårdhet, som
kan visas en kvinna. Till sist inbillade de mig,
att du dödats i Miklegård. Blott med min
förmyndare och hans släkt fick jag tala; ingen hade
jag att anförtro mig åt. Din mor ville jag söka
upp för att lägga mina sorger i hennes sköte, men
jag bevakades så strängt, att det blef mig
omöjligt. Så bröts mitt mod, och när Inge giljade till
mig, tog jag mot hans anbud för att komma ur
Torar lagmans hus. — Förlåt mig, Arnliot! Min
är ej skulden.
— Nej, din är ej skulden. Men aldrig skall
jag glömma dig.
- — Jo, glöm mig och sök din lycka vid en
annans sida, bad Helga och fattade hans hand.
— Du vet ej du, Helga, huru olika vi män
äro hvarandra. Somliga älska den ena kvinnan
u efter den andra och finna i slik kärlek sin lust
för stunden; andrä älska blott en kvinna för hela
lifvet. Jag tillhör de sistnämndas släkte.
I detta ögonblick trädde Inge in. Han
syntes förlägen och modloken, men gick dock fram
och räckte Arnliot sin hand.
— Innan jag tager emot din hand, sade
Arnliot, skall du svära mig vid vår forna vänskap, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
