Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
podromen skulle nu åter öppnas för att värdigt
afsluta det hela.
Amliot var denna dag ledig från tjänstgöring,
tills han skulle sälla sig till kejsarens svit, och
gick därför ut på den öppna platsen framför Chalkä.
Medan han stod där och blickade på hippodromens
mur, som reste sig ett kort stycke därifrån, och
undrade, hvilka förut dolda härligheter han
där-inom skulle få se, hörde han ett lätt rop och vände
sig åt. det håll, hvarifrån det kom. Han såg då
en enkel, af två paflagonier buren bärstol, som
stannade vid hans sida. Ett aftärdt ansikte tittade
fram bakom de urblekta gardinerna, och han
igenkände »konungarnas ättling», den stolte Ariarates,
men nu betydligt förändrad.
Denne vinkade Arnliot till sig.
— Jag kände genast igen dig, inledde han
samtalet. Kände du igen mig?
— Ja, sedan jag betraktat dig en stund,
svarade Amliot på den brutna grekiska, som han
under sitt samlif med hofvets män knapphändigt
lärt sig. Men du ser icke så frisk och lycklig ut
som förut.
— Allas vår herre kejsaren har så öfverhöljt
mig med sig nåd, att jag dignar därunder. Alla
dessa nöjen, all denna prakt, fortsatte han, medan
hans ögon irrade öfver de urblekta gardinerna och
bärstolens gistnade väggar, hafva öfverväldigat
mig, och jag skall snart återvända till mitt hem,
ehuru kejsaren, vår allernådigaste herre, vill, att
jag ännu en tid skall sola min obetydlighet i hans
allsmäktiga glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
