Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans. Utan att vidare tänka därpå, fäste han
rosorna vid sitt bälte.
Några dagar därefter kom en kammarpage
till den inre vakten och önskade tala med den
unge väring, som bar icke silfver-, utan
guldsmyc-kad yxa. Denne var ingen annan än Arnliot, som
genast tillkallades. Pagen frågade, om Arnliot
var den, som under hälsningarna i den gyllne
salen fästat två nedfallna rosenknoppar i sitt bälte,
och på hans jakande svar lämnade han honom en
liten sammetsklädd låda, bad honom behålla denna
som minne från en okänd vän och försvann.
Arnliot öppnade förvånad lådan och fann däri
ett par mantelspännen af guld med infattade smälta
stenar, ett smycke, som aftvingade hans
tillskyndande kamrater utrop af beundran. Men själf stod
han där handfallen. Hvem hade kunnat skänka
honom en dylik furstlig gåfva?
Hans kamrater sågo menande på honom. Nog
hade Spjute varit en kvinnogunstling som få, men
hvem kunde väl tro, att Arnliot var ett. strå
hvassare?
Några dagar förgingo åter, då samma page
kom tillbaka och skaffade sig tillfälle att tala med
Arnliot i enrum. Pågens härskarinna ville träffa
honom. Kunde han komma?
Arnliot gaf ett afböjande svar, i det att han
skyllde på sin trägna tjänst. Dock -skulle han
komma längre fram för att tacka för den vackra
gåfvan.
Nu inträffade någonting, som var ägnadt att
leda hans uppmärksamhet åt annat håll. Persernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
