Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sitt manliga uppträdande och sin sällsporda
vapenduglighet.
Dock var det, som om färden genom
Ryssland mest förbundit honom med Ingefast, Ypper
och Spjute, ty han slöt sig till dem och uppsökte
alltid deras sällskap, när han fick tillfälle därtill.
De båda förstnämnda hade gemensamt deltagit i
vikingafärder väster och s$der om Englandshaf
samt under den heliga torfvan, fuktad af deras
blod, svurit att vara vänner för lifvet samt att
hämnas hvarandras död. De voro båda starka,
kunniga och vapendjärfva män, som dock
förenades af en vilja, och svårt var det att veta,
hvil-kens vilja bestämde, ty det märktes aldrig hos
dem någon meningsskiljaktighet. Af alla
fram-stäldes de såsom mönster för fosterbröder, och när
de gamla sagorna föredrogos, hvari till döden
trogen vänskap skildrades, flög oemotståndligt mer
än en blick till Ingefast Gjulaksson och Ypper
Frömundsson.
Olik dessa båda var Spjute Torfastsson. Han
var smidig, lekande och glad, stor kvinnovän och
lustig att höra på. Han berättade aldrig gamla
sagor om forntida bragder, utan kastade fram
ord-stäf och små historier, som sällan förfelade att
väcka ett godt skratt. Han’ var praktälskande och
slösande. Hvar han tog de penningar han strödde
ut omkring sig visste ingen, men det sades, att
han mången natt sofvit i palats, som ej bevakades
af väringar.
Lifvet kamraterna emellan var under den tid,
som icke upptogs af vakthållning och vapentjänst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
