Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sju tuppar åt flodens mäktiga gudomlighet,
tackande den för gynsam färd.
I Koenugård mottogs Arnliot med stor
gästfrihet af Jaroslav, Vladimirs son, sedan han först
fått aflägga ed på att han ej vore konungason,
ett försiktighetsmått, som iakttogs mot hvarje
nordisk främling af Arnliots glänsande uppträdande,
af det skäl att konungasöner utan land ofta
invecklat riket i stridigheter.
Jaroslav hade till moder Ragnhed, som var
dotter till Ragnvald, furste af Palteskja. Denne
hade Vladimir låtit döda med hela hans släkt,
utom dottern, som han tagit till äkta. I likhet med
honom själf var hon bördig från Tiundaland.
Jaroslav var själf ännu icke förmäld, men
sändebud från Sverige kommo och foro, ty han
gil-jade till konung Olofs dotter Ingegerd, som förut
varit lofvad åt Olof Digre.
Arnliot längtade till Miklegård och af böjde
därför alla Jaroslavs erbjudanden att blifva dennes
‘man och stanna hos honom. Han dröjde i
Koetiu-gård blott så länge, att han fick i ressällskap
därifrån en skara unge män, som hade samma mål
för sin färd som han. Bland dem fann han redan
nu de närmare vänner, med hvilka han skulle
tillbringa den bestämda tiden i grekerkonungens
tjänst, nämligen Ingefast Gjulaksson från Vik,
Yp-per Frömundsson från Hammarby, Havald
Ing-varsson från Runby, Sven Gunlögsson från
Hvitta-ryd, Roar Bankesson från Lid samt Spjute och
Halfdan Torfastssöner från Lundby. Han fäste
sig särskildt vid de båda förstnämnda, som ingått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
