Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jarl Sven. Olof Digre vore likväl icke att leka
med, ty ingen visste, om ej hans framfärd skulle
blifva lycklig i Norge, och hvad hade väl då jämtarna
att vänta af honom? Hans hot att ej låta
jämtarna köpa sill och salt från Norge vore ej så
farligt, ty norrmännen voro lika hugade att sälja sina
varor som jämtarna att köpa dem, men infall i
landet förestode, ifall man ej lyckades på något
sätt ställa sig väl med honom.
Svearne kunde ej heller utan vidare
lämnas ur räkningen. Väl kunde hända, att Olof
Skötkonungs efterträdare blefve en kraftig man, som
med udd och egg skulle fara fram öfver Jämtland
samt båla och bränna öfverallt, i fall jämtarna
lämnade Norge skatt. Huru man än vände sig,
mötte svårigheter på alla håll.
Så frågade Torar lagman de öfriga om deras
mening, men de svarade, att de först ville höra
hans, och sedan skulle de säga hvad de tyckte
därom.
Då reste sig Torar lagman. Hans sluga ögon
glänste, hans tunna läppar logo. Alla sågo på
honom, att han, vitter man och stor lagläsare som
han var, hade funnit ett medel att rädda dem ur
bryderiet. Han talade:
— Jag har tänkt ut ett sätt, som skall blifva
lyckosamt, i fall I lämnen mig ert bistånd.
Tinget är pålyst och menigheten skall samlas
inom den hasslade vallen. Jag skall komma
tillstädes, men menigheten skall ej, såsom annars är
sed, ordna sig häradsvis, utan stå huller om buller,
ja icke ens socknefolk skall stå tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
