Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beredande åtgärder för att bringa en sådan författningssamling till stånd;
och öfverlämnades därefter uppdraget att utarbeta och utgifva verket till
en af styrelsens tjänstemän, kamreraren J. H. Nilsson, som ock år
1892 utförde det honom anförtrodda maktpåliggande värfvet. För att
alltjämt hålla denna samling i hredd med den fortgående
utvecklingen inom fångvårdsförvaltningen har styrelsen funnit sig böra
ombesörja utgifvandet af fortsatta tillägg till densamma, af hvilka det första
utkom år 1894.
Såsom ännu en för fångvårdsförvaltningen gynnsam omständighet
torde böra nämnas, att centralstyrelsen i hufvudstaden numera genom
telefonledningar ställts i förbindelse med de flesta af rikets
fångvårds-anstalter.
Beträffande åtgärder, som under ifrågavarande år vidtagits med
hänsyn till den direkta fångbehandlingen, torde böra nämnas, att nya
beklädnadsstater af K. Maj:t fastställts den 25 nov. 1887 samt att, sedan
sig visat, det mängden kolhydrat i fångutspisningen för män var större,
men mängden fett mindre än behofvet kräfde, nya utspisningsstater den
5 juni 1891 af K. Maj:t fastställdes att vid de centrala
fångvårds-anstalterna för män försöksvis tillämpas; och hafva dessa, efter att hafva
befunnits ändamålsenliga, den 15 dec. 1893 slutgiltigt fastställts. Af
företrädesvis humanitära skäl har K. Maj:t den 16 nov. 1888 på
fångvårdsstyrelsens hemställan tillåtit, att cellfångar, som icke underginge
extra judiciell bestraffning, på julaftonen må bestås en måltid, som erinrar
dem om deras hem och om tidigare, lyckligare förhållanden. Detta
bemyndigande för styrelsen utvidgades 1891 att omfatta jämväl öfriga
straffångar och de unga lösdrifvarne; det inbegriper nu samtliga fängelser
och tvångsarbetsanstalter.
Af de båda njutningsmedlen, brännvin och tobak, står det förra
numera i en annan ställning inom fängelserna än det senare. Genom en
år 1887 börjad och sedan alltjämt fullföljd statistik öfver antalet under
året nykomna likasom ock vid dess slut i fängelserna kvarvarande
fångar, hvilka vare sig begått sitt brott i rusigt tillstånd eller före dess
begående varit begifna på dryckenskap, har fångvårdsstyrelsen kunnat
med alltmera växande visshet fastslå riktigheten af den gamla
iakttagelsen om rusdryckernas inflytelse å brottsligheten. Det har år efter
år visat sig, att af hela manliga fångantalet omkring 70 % räknat
missbruk af rusdrycker såsom mer eller mindre medverkande anledning till
sitt fall eller återfall i brott. För året 1893 ställa sig hithörande
siffror så: att af de under året nykomna 1,478 straffångarne af mankön
tillsammans 1,030 vare sig begått sitt brott rusiga eller före brottets
begående varit begifna på dryckenskap, således 69,7 %; under det att af
de 254 fångar af kvinnkön, som under året inkommit för att undergå
ådömdt straffarbete, 27 varit att hänföra till samma grupp, således 10,6
% Af de nykomna fängelsefångarne hafva af de manliga fångarne 71,8
% och af de kvinnliga 19 % diträknats. Motsvarande siffror af de vid
årets slut kvarvarande hafva varit, bland straffarbetsfångarne: 74,9 %
fa männen och 5,5 % af kvinnorna, samt bland fängelsefångarne: 81,i
% af männen och 20 % af kvinnorna. Under sådana förhållanden, hvilka
af uti hvarje cell lagda skrit ter göras för fångarne bekanta, har det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
