Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlsten, hvilka sysselsattes vid fästningsverken, var renhållningens
ombesörjande inom fästningarna eller till och med, såsom i Göteborg, inom
staden.
Risell vitsordar fästningskommendanternas håg att i fråga om
fångarnes behandling iakttaga all möjlig omsorg och mänsklighet; men
han erinrar, att det icke berodde af dem att afhjälpa de brister, som
lågo uti själfva fängelsesystemet. Det nya korrektionshuset i Vadstena
skulle väl nu blifva ett verkligt förbättringshus; men han bekänner, att
hoppet härom vore ganska svagt och aflägset, »då», säger han, »det
tillfälle till sysselsättning, som utgör ett oumbärligt villkor för beståndet
och verkan af de anstalter, hvilka till felande medmänniskors
förbättring inrättas, där ej finnes».
»Det är härofvanföre uppgifvet», fortsätter han, »att 586 personer
funnos insatta å arbetshuset i Karlskrona och fästningarna i riket, för
det de varit utan näringsfång. Det är likaledes anfördt, att med
undantag af dem, som äro å arbetshuset i Karlskrona, de öfriga nästan helt
och hållet äro utan sysselsättning. Man har lagt dem till last, att de
icke förskaffat sig tjänst och försvar, och därför samt i ändamål att
trygga andra medborgare för de menliga följder, som af sysslolösheten
kunde uppkomma, beröfvat dessa människor friheten, utan att någon
anstalt därjämte blifvit vidtagen att förbättra dem och genom ombyte
af vanor åstadkomma förändring i sinnelag, hvaremot den håg för lättja,
som förut varit en verkande orsak till deras ofärd, blifvit ökad. Men
detta är icke nog. Tafian blir ännu mörkare, när man betraktar det
inflytande, som detta förhållande måste hafva på sedligheten. En
yngling, de flesta äro mellan 20 och 30 år, som saknat en vårdad
uppfostran och undervisning uti religionen, blir felaktig uti större eller
mindre grad. Han straffas och försändes såsom försvarslös till fästning.
Han kommer dit med en karakter, som ofta icke hunnit utbildas, och med
grundsatser, hvilka ännu icke äro alldeles fördärfvade. Han insättes
där ibland personer, af hvilka flera gjort stora framsteg på lastens bana.
Han må äfven söka undvika dem; men det kan ej räcka länge.
Sysslolöshet gör, att han småningom lyssnar till deras tal. Han blir omsider
förtrolig med dem, och följden är, att ett af obetänksamhet till äfventyrs
begånget fel genom en slik anstalt alstrar en oemotståndlig böjelse för
last. Efter att hafva erhållit en sådan undervisning öppnar sig
kanhända en utsikt för honom att blifva försatt i frihet. Denna förändring
i hans belägenhet berusar honom i början; men de grundsatser, han i
fängelset förvärfvat, hafva slagit alltför djupa rötter för att genast kunna
utrotas. Andra människor undvika honom, ingen vill räcka honom en
hjälpsam hand eller bereda honom utväg till sysselsättning af fruktan
att själf blifva bedragen. Då inställer sig behofvet. Han stjäl för att
uppfylla naturens kraf och gör det listigt och skickligt, i följd af den
undervisning han erhållit. Han sällar sig tillhopa med andra bofvar, på
hvilka han fått anvisning under fängelsetiden, och hans återstående
lef-nad blir en kedja af laster och brott.»
Invändningen, att denna sorgliga utveckling skulle kunna förekommas
genom klassifikation af fångarne, bemöter Risell med anmärkningen,
att sådan ej kunde åstadkommas i fängelsernas dåvarande skick och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
