Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1724 skrifver till öfverståthållaren och begär dess »publikation nästa
söndag oin alla husvärdars uppgifter angående hos dera boende personer»,
därefter alla upptecknade lösa kvinnspersoner sedan skulle förpassas till
spinnhuset, fortsätter det sina framställningar, påminnelser och
klagomål i detta ärende; den 14 sept. 1730 begär det »alla friska, lata,
kringspringande, tiggande kvinnspersoners och barns» införpassande till
spinnhuset för arbete, och åren 1735, 1736, 1739, 1742, 1743, 1749
och än vidare upprepar det sina kraf på lösa personers, tiggares,
bett-lande gossars, unga mångelskors införpassande för arbetenas uppehållande.
I dess skrifvelse den 29 nov. 1742, den tredje i detta ämne under året,
klagar kollegiet, att då förut å spinnhuset funnits 120—130 personer,
fun-nos nu blott några och sjuttio, hvadan blefve ju längre dess svårare att
kunna prestera kommissklädet till arméen, därmed herrar fabrikörer voro
sysselsatta. Det begär därför, att sådana kvinnfolk, som emot
tjänste-hjonsförordningen voro lösa och lediga, samt friska och föra tiggare, som
till spinn-, kard- eller skrubbande tjäna kunde, måtte varda på
spinnhuset inbragta, »på det de måtte komma att göra gagn, i stället för att
de eljest fördrefvo tiden i lösaktighet, själfsvåld, lättja och laster». Af
fånglistorna för spinnhuset 1737 finner man personalen den 1 jan. bestå
af 110 personer och 2 barn; den uppgår under året högst till 115
kvinnor och 47 män, men rymningar förekomma oupphörligt, och de sjukas
antal är ej litet. Siffran å personalen kan därför icke anses vara någon
tillförlitlig mätare å spinnhusets tillgängliga arbetskraft. Men desto mera
af nöden måste ju kollegiets nyssberörda framställning hafva varit.
Kollegiet upprepar densamma den 30 sept. 1743. I den skrifvelse,
hvarmed öfverståthållaren, baron Rutger Fuchs, beledsagar kollegiets nya
hemställan, visar han sig ganska bister mot magistraten och säger sig ej
oftare vilja komma igen med påminnelser i denna sak. Redan den 12
nov. s. å. gör han det likväl och begär då magistratens utlåtande på
hvad sätt lösa personer utan vidlyftig rättegång och instansernas
genomgående må kunna befordras till arbete vid spinnhuset och fabrikerna —
ett spörsmål, som tydligen framkallats af magistratens påpekande af
dessa omständigheter såsom hinder för den äskade snabbheten i
leveranser af arbetskraft till den omhuldade inrättningen.
Mycket belysande för den dåtida uppfattningen af spinnhusets dubbla
egenskap af »fabrik» och straffanstalt, är en paragraf i Stockholms norra
förstads kämnersrätts protokoll den 2 maj 1751. Stadsfiskalen C. J.
Ekroth företräder sagda dag inför rätten och anmäler, att sedan i
anledning af ett till kommersekollegium ankommet kungl. bref, det kollegiet
måtte draga nödig försorg att till förestående kröningen tillräcklig
tillgång å inrikes tillverkade kläder af allahanda slag måtte finnas,
fabrikörerna varit inför kollegiet uppkallade men förmält, att de ledo brist
på arbetare, så hade han, vid förekallande, af kollegiet »blifvit ombeden
göra sin flit», att alla lösa kvinnor måtte uppspanas och till denna
stadens rasp- och spinnhus befordras, helst dettas direktörer ock besvärat
sig »öfver brist på slika personer»; hvilken sak han nu för alla stadens
domstolar ville rekommendera. »Som antecknas i protokollet». Vi känna
ej hvilken påföljd denna anteckning haft. Men sedan K. F. den 10 maj
1757, angående folks olagliga skyddande i städerna och på landet, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
