Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koltar och en svepe på en lafve, till hela sängbädden, den de, när jag
om dagen var där, hängt på sig för den bittra kölden, som en kappa.
Då gaf jag ock änteligen ordre om ved för dem, men tillförene bade
de hela den kölden, som den tiden var, haft intet, ty
kämners-kammar-veden räcker allena till dess fångar, och politikollegium sade sig heller
icke hafva på deras stat någon ved för dessa tre rummen. Summan är,
att smedjegårdsfångarne äro sälle i anseende till dessa, ty de sitta flera
tillhopa, hafva varmt hos sig, alltid är någon ibland dem, som lagar
någorlunda deras mat, tvättar åt dem etc., de få tala med vaktknektarne
och jämväl taga emot hvad man vill gifva dem; men dessa är allt sådant
betaget, och kommer dem något vid, så hör ingen hvarken deras rop
eller bultande.»
Hela anledningen till dessa s. k. gråpaltars fängslande och fortsatta
inspärrning var, att de icke ville tjäna hos någon, som icke själf tjänade
Gud, enär de ej ville blifva befallda till något, som vore syndigt, eller
blifva frestade att med lydnad för husbonden göra emot sitt samvete.
Atta präster hade gått till dem men ej lyckats förmå dem att frångå sin
öfvertvgelse, den de försvarat med stor bibelkunskap. Allt hvad Drake
om sina samtal med dem anför gifver vid handen, att de voro i all
enfaldighet fromma, vördnadsvärda kristna. Clara Thomasdotter dog i
fängelset.
Af hvad härofvan nämndes om »förra rådstufvuhuset» synes, att
det nya rådhuset vid Myntgatan vid denna tid tagits i bruk. Arresterna
i det äldre begagnades dock, såsom vi redan anmärkt, fortfarande.
Bland »Acta ecclesiastica» i riksarkivet finnes en skrift, som af en den
14 mars 1741 för religiösa villomeningar, som det tyckes, i det nya
rådhushäktet insatt man vid namn Simon Öman, den 3 nov. 1746 ingifvits till
slottsfogden för att, efter befallning, lämna honom upplysning, huru många
gånger och när konsistorii utskickade, sedan han arresterats, hade
besökt och samtalat med honom. Tre besök, meddelar han, hade ägt
rum 1741, tre 1742, tre 1745 och ett 1746. Med undran iakttager
sannolikt forskaren, att i samma akt längre fram en ny skrift möter af
samme Öman, ingifven till Svea hofrätt den 30 maj 1763! Mer än 22
år har han då suttit i fängelse — för hvad brott?
»Jag är ju dock intet dömd», klagar han i sistberörda skrift, »att
vara någon lifstidsfånge, än mindre att jag skall och måste
mar-teras till döds i fängelset under ett så miserabelt och sjukt tillstånd;
utan jag är allenast inmanter i lindrigt fängelse, till dess att konsistorium
skäligen och af Guds ord skulle öfvertyga mig om de oftare bemälte
irrigheter; därför må jag nu med rätta fråga efter hvar sådana
öfver-tygande skäl af Guds ord äro blefne i 22 års tid?»
Under denna länga fängelsetid, börjad den 16 febr. 1741, hade
han blifvit så alldeles ruinerad till hälsa och krafter, att, säger han,
»jag nu intet är i stånd att hjälpa eller sköta mig själf till högsta
nödtorften, utan måste efter mänskligt utseende förgås i vanskötsel, helst
jag redan i åtta års tid merendels varit sängliggande».
Redan under de första fyra åren af sin fängelsetid blef han
af fuktiga och kalla rum förstörd. Två år satt han i häktet under
nya rådhuset »i ett stort, högt, kallt, fuktigt, mörkt och hvälfdt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
