Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordringar af kronan vid 1664 ars slut till 13,887 daler srat, ock föga
utsikt fanns att genom denna gälds inbetalande fä anstaltens ekonomiska
ställning upphjälpt.1
Klas Tott, som samma är såsom öfver ståthållare efterträdt
Rosenhane, ansåg sig böra på den af riksskattmästaren anvisade vägen
återupprätta barn- och tukthusets ekonomi. Han stöddes i denna sin
föresats af en man vid namn Jochum Potter,1 2 som i april 1665 till honom
ingaf ett projekt angående »manufakturernas exolerande uti barnhuset».
Den nionde af de punkter, i hvilka han förtecknar villkoren för det
åsyftade företagets framgång, kräfver, att »alla fångar, som hafva förtjänt
något högt straff», skulle »där till arbete sättias»; men den punkten torde
Tott hafva funnit alldeles onödig, då ju tukthusets ändamål i detta
af-seende icke behöfde anses ifrågasatt. I öfrigt framlyser Potters projekt
alldeles otvetydigt i det memorial angående manufakturernas inrättande
i barnhuset, hvilket af Tott först i brefform den 21 april 1665 till
rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie och sedan såsom en mera
officiell framställning i maj s. å. afgifves samt i denna senare form den
22 febr. 1666 uppläses »för Kungl. Maj:ts därtill förordnade kommissarier».3
Memorialet börjar med en mera allmän motivering, afseende att
visa livad som borde »encouragera oss» till en uppryckning i förevarande
afseende. Härvid åberopas förra tiders exempel, i synnerhet i fråga om
bergshandteringen; andra nationers uppkomst genom manufakturer och
navigation, särdeles Holland och Hamburg; freden i riket, mängden af
fattigt folk, som kunde vinna sin föda genom att »för en ringa lön», då
lifsmedlen nu voro så billiga, varda brukade i handtverk och manufakturer;
det dä pågående engelsk-holländska kriget, de reformerades förtryck i
Frankrike och Polen samt de evangeliskes släta tillstånd i Schlesien och
kejsarens arfländer; staden Lybecks desordre och decadens samt
slutligen: den nya vänskapen med England och traktaterna med Muscou,
hvarigenom det persianiska silket kunde dragas pä Östersjön och
conse-quenter till Stockholm. Såsom följd af den ökade företagsamhet, hvilken
förordades, skulle inträffa, att man med tiden skulle frän främmande
orter behöfva intet mer än salt, vin och några fa varor, dock dessa af
ringa importance; de öfriga kunde dels förfärdigas här uti riket af de
varor här fölle, såsom ull, lin, hampa, järn etc., dels införskrifvas, dock
icke, såsom härtills skett, förfärdigade, utan råa och utur första hand
såsom bomull, silke etc. Grepe man sig an nu, skulle allt afgå om ej
för V2 så dock för 2/a af annars fållande kostnad. Ty genom det att
seglationen vore förhindrad, vore en stor del (utländska) handtverkare
utan förtjänst och näring, hvaraf de tvungos begifva sig till andra orter
utan annars begärd recompence, allena för en billig resepenning. Deras
1 1 en handling från sannolikt denna tid uppgifva barnhusets föreståndare, att det
tillförene fått af »Compagnier och Handelspartijer» årligen vid pass 1,000 dir smt
>men nu på 4 eller 5 års tid ingen fyrk». — Riksarkivet.
2 Antagligen den rådman i Stockholm, som i magistratens prot. nämnes Jochim
Potter.
r> Att döma efter en vidliggande kallelselista till sammanträde »kl. 4 e. m.» uti
»den saken som rör manufakturerna i barnhuset», voro dessa kommissarier: riksråden
Lorentz von der Linde, Bengt Horn, Knut Kurck, Per Sparre och Claes Rålamb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
