Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde för sådant ändamål påräknas fängelserna i riket. I bref af den
16 nov. 1611 till ståthållarne i landet klagade regeringen,[1] att rikets
häkten voro uppfyllda med en myckenhet fångar, af hvilka en del till
äfventyrs aldrig varit lagförda, hvadan ståthållarne befalldes att vidtaga
åtgärd för att de brottsliga måtte straffas och de öfriga varda frigifna.
Rättskipningens långsamhet ökade således trängseln i fängelserna,
ehuru-väl, enligt 1612 års adliga privilegier, adelns landbönder och tjänstefolk,
om de anklagades för brott, icke fingo af kronans ämbetsmän häktas
utan skulle, utom i svårare fall, i husbondens eget fängelse förvaras.
De’ råa sederna, de oupphörliga krigen och en mängd därmed i
sammanhang stående våldsdåd[2] togo fängelserummen i konungens slott och fästen
tillräckligt mycket i anspråk; om än husmän och andra driftekarlar
stundom där måste inrymmas, insåg man dock, att där ej kunde vara
rätta platsen åtminstone för de lösdrifvare, som intet ondt hade gjort,
om de än befunno sig på vandrande fot i den stora tiggarflocken. Man
begärde åtgärder af regeringen. Att sådana voro nödvändiga, insågs väl
af de flesta; men hvilka de skulle vara eller huru de skulle ställas
i verket — därom hade man ännu mycket dunkla föreställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
