Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Förmyndarräfsten. — Reduktionens utförande. — Reduktionen i de eröfrade landskapen - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett tyranniskt, gudlöst och orättrådigt regemente, på samma gång den
tydligt tecknade den stigande jäsningen inom Livlands adel. Det likade sig
till uppror, och Karl XI beslöt att nedslå det redan i begynnelsen. Han
kallade dem, som undertecknat skriften, jemte medlemmame af landtdagens
utskott till Stockholm att stå till svars inför en utomordentlig kommission,
som i mars 1694 nedsattes under Bengt Oxenstjernas ordförandeskap. De
anklagade infunno sig och »den stora livländska rättegången» begynte. Den
varade i månader. Innan domen föll, hade Patkul, fruktande för utgången,
beredt sig tillfälle att fly och sökt sin räddning utom gränserna for Karl XI»
rike. Frånvarande dömdes han för högmålsbrott från lif, ära och gods, och
samma dom drabbade äfven tre andra bland de anklagade, ehuru konungens
nåd mildrade den till sexårigt fängelse.
Den frukten bar Karl XI:s stränghet, att motståndet ändtligen bröts hos
Livlands ridderskap, sedan det förlorat sina ledare. Reduktionen gick sin
gång och inbragte i allt inom detta landskap 543 000 daler s. m. årlig ränta.
Det synes, att den tagit djupt. Livlands adel förlorade det mesta af sin
egendom och till sist äfven sjelfva den författning, som varit värnet för dess
feodala frihet, men som Karl XI rödde undan, emedan den var en skranka
for hans kungliga envåldsmakt. För öfrigt har Karl XI unnat allt godt åt
Livland och dess folk, och han sträckte äfven dit sin aldrig hvilande,
faderliga omsorg. För landet i dess helhet var reduktionen en välgeming. Den
uppväckte väl hos sjelfva adeln ett stort missnöje och dref måhända en och
annan från sitt fädernesland; men den kan knappast sägas hafva undergräfb
det svenska väldet, hvilket tvärt om hela Livlands folk med största mannamod
hjelpte att försvara. När afgörandets stund kom, frånsade sig så väl Livlands
adel som Rigas borgerskap all gemenskap med den ränksmidande »äreskändare»,
hvilken, ledd af personlig hämdkänsla, sökt uppbesvärja mot det hatade Sverige
alla dess farligaste fiender.
Den inre styrelsen.
Dritoeln. — FlrsTamisendtt. — Förvåltningen. — RittsvKgendet. — Försvenskningen af de erifrade
laidakapen. — NXringirna. — Kyrkan orh den andliga odlingen.
De stränga räfsterna under många namn, som följde Karl XI hans lefnad
ut, som väckte så mycket missnöje och dock voro så nödvändiga, beteckna
endast den ena sidan af Karl XI» styrelse. Den andm är ljusare och visar
en verksamhet, som sätter skarpt sin uppgift att uppbygga och befästa och
som slutar med att fullborda ett jätteverk. I den verksamheten ser man
knappast någon annan än Karl XI sjelf, öfver allt personligen ingripande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
