Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XI (1660—1697) - Karl XI:s egen regering. — De första fredsåren. — Krigen och frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommet umier detta »sekreterarregemeute», som af muuga anses kafva varit en
öfvergång från de • la Gardies regering till Karl XI:s egen. I sjelfva verket
kan man säga, att maktens tyglar, när de fallit ur de la GardiesJiand, togos
upp af konungen sjelf. Pä honom hvilade snart fosterlandets hela hopp.
Hos folket rörde sig allt starkare ovilja mot dessa inom sig söndrade
riksförmyndare och råd, hvilkas lättsinniga politik fört Sverige, oförberedt
och blottad t på medel, in i ett äfventyrligt krig. Det allmänna missnöjet fick
sitt utbrott på kröningsriksdagen i Upsala hösten 1675. Ständerna stälde
förmyndarregeringen till ansvar, och en särskild kommission blef med
konungens bifall tillsatt for att granska hennes förvaltning. De la Gardie särskildt blef
af sina ovänner inom rådet anklagad för högförrädiska yttranden om konungen.
Detta kunde väl icke ledas i bevis och hade ej heller någon sannolikhet; men
med de la Gardies inflytande, redan förut undergräfdt, var det för alltid slut.
För öfrigt gjordes å nyo påminnelser
om reduktionen, och med hänsyn till
den yttre politiken uttalades önskan
om fred, ehuru medel beviljades för
att kunna afvärja våra fienders anfall.
Emellertid hopade sig olyckorna
öfver Sveriges konung och folk.
Kriget medförde endast oupphörliga
förluster. Efter ett personligt
sammanträde mellan kurfursten af
Branden-burg och konungen af Danmark i
Gadebusch uppgaf den senare planen
att öfvergå till Skåne och beslöt att
deltaga i anfallet på Sveriges tyska
besittningar. Snart voro våra fiender
i full verksamhet utefter hela linien.
Pommern öfversväramades af
brandenburgare, österrikare och danskar,
Wismar blockerades af de sist närnde,
och i hertigdömet Bremen, der fältmarskalken Henrik Horn förde befälet,
inryckte brandenburgska och danska trupper jemte mindre härafdelningar,
tillhörande hertigarne af Luneburg och den krigiske biskopen af Mönster. Öfver
allt voro svenskarne underlägsna och nödgades allt mer att söka sitt skvdd i de
vigtigasté fasta orterna. I sjelfva vérket berodde de tyska provinsernas
bibehållande derpå, att folk, lifsmedel och krigsförråd tillfördes dem från Sverige,
och detta kunde ej ske, om ej den svenska flottan förmådde spela herre i
Östersjön. Karl XI insåg det och arbetade flitigt på flottans utrustning under
en nästan förtviflad kamp mot denna dolskhet, oreda och pligtförsummehe.
som innästlat sig öfver allt. Hans plan var icke blott att undsätta
provinserna i Tyskland, utan också att hindra den danska sjömaktens förening med
den holländska och att företaga en landstigning på Själlaud. Tillika skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
