Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL X GUSTAF (1654—1660) - De båda danska krigen. 1657—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länshöghet. Såsom ersättning skulle Sverige erhålla Skåne, Halland, Bleking,
Bohuslän, Trondhjems län i Norge samt ön Bornholm. Vårt land vann sina
naturliga gränser och en förstoring vida bättre än den, som Earl Gustaf
af-såg, då han förde sina härar emot Polen.
Genom freden i Roskilde, den förmånligaste Sverige någonsin slutit,
nådde den svenska eröfringspolitiken sin middagshöjd och Karl Gustaf det
yttersta målet för sina framgångar. Under tåget mot Kjöbenhavn hade han
med sina rådgifvare öfvervägt lämpligheten att taga hela Danmark; men han
ryggade tillbaka för den stora vanskligheten i sin politiska och militära
ställning, öfvervann sig sjelf och lade i dagen en försigtighet, som eljest var
främmande för hans natur. Det finnes ej heller någonting, som antyder, att
han under den närmaste tiden ångrat freden i Roskilde. Han måste
naturligtvis fordra, att den i alla sina punkter skulle uppfyllas, ty derpå hängde
Sveriges säkerhet, men han har utan tvifvel i sitt eget intresse velat ett godt
förhållande mellan de skandinaviska rikena på den grund, som
roskilde-freden lagt. Han syselsatte sina tankar med spörsmålet om, hvad soni borde
göras med Sveriges
öfriga fiender, och
för att rådslå
derom begaf han sig
till Göteborg, dit
han sammankallat
ett utskott af
ständerna och der han
sjelf i slutet af
mars mottogs med
stora högtidlighe-
ter. Äfven frågan 275. Riksdaler (Elbing) 1658.
om de eröfrade landskapens ordnande och införlifvande med det nya
moderlandet upptog vid denna tid Karl Gustafs sinne och framkallade flere
administrativa åtgärder, vitnande om praktisk blick. Af Skåne, Halland och Bleking
gjordes ett generalguvernörskap, hvars förste styresman blef Gustaf Otto
Stenbock. De kyrkliga förhållandena ville konungen ställa på svensk fot, och
re-dan nu kastade han ut planen till en högskola i Lund såsom ett godt medel
att vid Sverige binda de landskap, hvilka enligt naturens ordning hörde dit.
Vid de öfverläggningar, sora Karl Gustaf i april 1568 höll med sitt råd
och sina trogna ständer om den politiska ställningen, förde han utan mycken
möda sina åsigter fram till seger. Till fäderneslandets säkerhet syntes det .
nödigt att styra våld med våld och bruka de medel, som »naturen, raison
och allt folks gillande dikterade», det ville här säga kriget. Enstaka rop på
fred förklingade utan att aktas. Man skulle vända sig med vapen i hand,
•om det behöfdes, först mot Brandenburg och sedan mot Österrike för att
tvinga dessa makter att sitta stilla, och sedan man sålunda fått trygghet
från den tyskk sidan, skulle man återupptaga sin polska eröfringspolitik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
