Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan deremot underbefalhafvaren, Pappenheim, full af förbittring öfver ett sådant
sätt att föra krig, på egen hand drog åter upp mot El be. För Gustaf Adolf stod
nu vägen fullkomligt öppen mot vester, och han satte sig i marsch för att i detta
krig om flodlinier, som han sade, »konjuugera Main med Rhein*. Oemotståndlig
trängde den svenska hären framåt i två kolonner, en på hvardera sidan om
Main, medan artilleriet under Torstensson flottades på sjelfva floden. Större
än beräkningen var framgången. I dess väg låg Frankfurt, kejsarvalets
och kröningarnas stad, det splittrade rikets ideela medelpunkt. När konungen
nalkades, mötte utsände och begärde neutralitet: Frankfurts mässa skulle
annars lida för mycket. Men hotet, att konungen väl skulle veta att finna
stadens nycklar, var tillräckligt för att öppna dess portar, och den svenska
hären höll ett glänsande genomtåg genom Frankfurt. På andra sidan den
fria riksstadens område vidtog kurfurstendömet Mainz. Gustaf Adolf hade
från Wiirzburg redan uppmanat de andliga kurfurstarne, till hvilka ordningen
nu kom, att förklara, om de ville ansluta sig till honom
eller kejsaren, hans fiende; lika litet som andra kunde
de vänta neutralitet. Kurfursten af Mainz svarade med
att fly och lemna försvaret af sin hufvudstad åt 2 000
spaniorer under don Silva. Ännu lågo spanska
besättningar qvar rundt om i Pfalz; vid Oppenheim, der Gustaf
Adolf gick öfver Rhein och der ett minnesmärke i
tidens något smaklösa stil ännu vitnar om händelsen,
kom det till sammandrabbning mellan den pyreneiska
och den skandinaviska halföns folk. Oppenheims fall
blef förspelet till Mainz’. Don Silva dagtingade, sedan
hans spaniorer begagnat tillfället att först plundra
staden, och Gustaf Adolf ryckte den 13 (23) december 1631
in i den mainziske kurfurstens hufvudstad, der, liksom i 132. Monumentet vid
de andra af sina herrar öfvergifna kyrkostaterna, svensk Oppenheim.
regering insattes. Det hade behöfts ett år och tre månader att tränga från
Östersjön ned till Breitenfeld; segertåget derifrån till Rhein hade ej beliöft
mer än tre månader.
Samtidigt hade kurfursten af Sachsen och Arnim trängt in i Böhmen;
redan i november månads början hade Prag öppnat sina portar för dem. Grefve
Thum och de böhmiska emigranterne följde med segrarne; de steglade från
1620 nedtogos från Moldaubryggan och staddes till hvila. Der stannade
denna härs framgångar. Men vid Rhein utbredde sig de svenska trupperna
oafbrutet uppåt och nedåt floden. Worms, dyrbart för lutheranernes erinring,
föll i samma dagar som Mainz. Gustaf Horn besatte Mergentheim, sedan
1525 tyska ordens residensstad, och erhöll hela härmästardömet till julgåfva.
Bernhard af Sachsen-Weimar kom som befriare till det tio år förut kufvade och
katoliserade Pfalz. Spaniorerne utrymde landet, och liksom de landsflyktige
från Böhmen skyndat till Prag, ilade Friedrich V till Mainz för att under de
svenska fanorna återvända till sitt forna kurfurstendöme. På en linie från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
