Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Danmark. 1611—1613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öland, der den tappre och dristige Per Hammarsköld förde befäl på
Borgholm. Först när Hammarsköld dagtingat mot fritt aftåg och löfte att ej på
tre år fora vapen mot Danmark, blef Rantzau färdig till det tåg inåt Sverige
mot Jönköping, som skulle afgöra 1612 års fälttåg. En budskickniug tvärs
öfver landet underrättade Kristian IV vid Gullberg, när han anträdde sin
marsch; den danska hufvudhären satte sig då äfven ungefär samtidigt i
rörelse mot det gemensamma målet.
Emot detta fruktansvärda dubbelangrepp af öfvermäktiga härar stälde
Gustaf Adolf de yttersta medel, hvarmed ett land kan möta en inträngande
fiende. Han kallade hela folket i vapen. Ej blott i götalandskapen, äfven
högt upp i Svealand restes landstorm. Det af naturen otillgängliga landet
gjordes ännu otillgängligare; broarna upprefvos, vägarna stängdes med
förhuggningar, bråtar timrades i skogarna; ända upp i Tiveden förnyades dessa
försvarsanstalter, bortglömda sedan medeltidsfejderna och sedan här aldrig
förnyade. Till Jönköping, den hotade punkten, medelpunkten för försvarett
kallade han riksrådet till sin sida; dit uppbådades hela ridderskapet vid
privilegiernas förlust. Landets försvarskrafter samlades der.
Gert Rantzau ryckte fram öfver Ammån, der han med lätt möda gjorde
sig till herre öfver skansarna cch förhuggningarna vid Högsby. Han trängde
derifrån genom skogarna uppåt Vimmerby. Marschen gick under oupphörliga*
hinder genom ett öde land. Bönderne hade sjelfva förstört sina gårdar och.
begifvit sig till skogs. De tyska legotrupperna blefvo illa till mods öfver ett
sådant krig, der rof och plundring ingenting gåfvo, och der provianten måste
föras med af soldaterne sjelfva. Myteriet höll redan på att utbryta, när hären
den 6 juli hann fram till Vimmerby. Der hade man väntat finna
lifsfömöden-heter, men fann i stället en öde stad; de flyktade invånarne hade tagit med
sig allt hvad de ej hunnit förderfva. En ströfkår trängde härjande fram mot
Ekesjö, en annan afsändes till Vestervik i hopp att derifrån skaffa tillförsel;
äfven denna stad stod öde. Den antändes, men slottet — Stegeholm —
besattes, och det lyckades verkligen att härifrån skaffa någon proviant, när Per
Hammarsköld, som brutit sin dagtingan på Borgholm, vid ett sjöledes gjordt
angrepp på Stegeholm blef tillbakaslagen och måste lemna sina medförda
förråd i sticket. Samtidigt visade sig den danska östersjöflottan på kusterna
för att understödja härens rörelser. Från flottan, ej fråji landsidan, synes
Söderköping ha blifvit hemsökt: dess slott besattes, stadeu uppbrändes och
trakten härjades. Då den hjelp som erhölls emellertid var otillräcklig
för behofvet, och då truppernas uppstudsighet dagligen växte i bredd med
nöden, återstod vid midten af månaden intet annat för Rantzau än ett
skyndsamt återtåg. Det var så mycket nödvändigare, som han, saknande
hvarje underrättelse om den vestra armeens tåg, i stället uppsnappat nyheter
om den svenska härens anryckande.
Gustaf Adolf hade nämligen skyndat från Jönköping för att kasta sig
öfver Rantzaus härafdelning, innan Kristian IV, som behöfde längre tid för siu
marsch, hunnit fram. Han antågade i sydvestlig riktning på sidan om danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
