Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
Nere i viken rodde en fiskare hem efter att ha lagt
ut näten, och hans båt drog en lång silfverstrimma
efter sig genom trädens spegling.
Hon hade nu hunnit bort till källan, lyddes
till dess sakta porl, vandrade vidare, hann
landsvägen och sträckte ut, rask och rak, så full af
lycka öfver stundens ljufhet, att oron för det möte
dagen skulle bringa vek, ehuru hon väl icke ett
ögonblick glömde det.
Hon vände åter, just som gardinerna började
gå i höjden i bröllopsgårdens fönster, och i ett
af dem såg hon Brita själf, bruden, som i dag
skulle giftas bort i den Bannermanska gården. De
flesta af gästerna voro redan komna: brudgummens
föräldrar, fem syskon och två svågrar samt Krister
och Elisabeth. Men hon hade icke träffat någon,
ty då hon kom sent i går kväll, hade hon gått
direkt upp till sitt rum och icke hälsat.
— Bra dumt af mig, det hade varit skönt, att
ha det gjort, tänkte hon. När hon stod midt på
gårdsplanen, kom Krister på trappan, hon ros till
litet och gick emot honom.
— Nej, se god dag, Helga, sade han glad, du
ser kry och fräsch ut, nå, hvad säger du om detta?
Och han gjorde en liten gest åt äreporten vid
grinden.
— A, jag har vetat det så länge, sade Helga,
så jag har hunnit hämta mig från öfverraskningen,
om den nu var så stor... Hur mår Elisabeth, det
skall bli roligt att träffa henne.
— Ä, Elisabeth, hon mår bra. Fast det vill
säga, hon hämtar sig aldrig. Jag tycker mig märka
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
