Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
inte vet jag hvad man skall göra, tänkte hon. Gode
Gud, bad hon i sitt stilla sinne, medan hon haltade
vägen fram, så fort hennes trötta fötter ville bära
henne, gode Gud, tala till synderskan, så att hon
också får tanken att gå till doktor Wisbeck. Gör
det för din sons skull, amen. Hon hade nästan
väntat att finna Rosa före sig hos Helga,
visserligen kunde bönen väl icke verka, innan den blifvit
uttalad, men Rosa haltade ju icke. Hon kände
sig ett ögonblick besviken, när Lotten på hennes
fråga vresigt svarade:
— Nehej, gudskelof, men tröstade sig, då
hon hörde, att doktorn var hemma. Men när hon
tagit af sig sin bonnet, ringde det, hon öppnade,
och där stod Rosa. Cornelias ansikte förklarades
såsom inför en uppenbarelse.
— Gud har sändt dig hit, då jag bad honom,
sade hon strålande. Icke en sparf faller till
marken hans vilja förutan.
— Det tycker jag synd om, sade Rosa, hvad
gör du här? Jag kom hit af en händelse, jag
hade varit och hälsat på farsan och gick gatan
förbi, och då såg jag, att det lyste i doktorns
fönster, och så tänkte jag: kanske jag skulle gå upp
ett tag.
— Innan du dränker dig?
— Å, inte dränker jag mig, jag ville bara
skrämma dig. Jag var nere vid det stället, där
jag kasta’ mig i för två år sen, men då fann jag,
att jag gjort så mycket ondt sen dess, så jag inte
tordes.
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
