Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Alf?
— Ja, hvad fan nu då? Låt mig vara i fred.
Vänta tills jag ber dig hjälpa mig, nu blir det
bara värre, om du lägger dig i mina affärer. Tror
du jag har det så trefligt då?
Hon såg hur det ryckte kring hans läppar,
och hon reste sig hastigt för att lämna honom
i fred.
— Stackars gosse, som gråter för att han icke
kan äga midnattssolen för sig ensam.
Det var den aftonen, som Helga skref till
Krister och bad honom lösa henne från löftet att
vidare vara Elisabeths läkare. Hon hade flera fall
i sin praktik, just samtidigt som hon skulle ha
farit ner till landet för Elisabeths räkning och
kunde därför svårligen lämna Stockholm. Om
Elisabeth hade kunnat förmås att resa upp, hade det
ju varit en annan sak. Dessutom visste Krister ju,
att Helga från första stunden varit ovillig att sköta
en person, till hvilken hon genom honom stode
i så nära förhållande. Han visste nog, att de flesta
läkare hade likadana känslor. Därtill kom att
ansvaret i detta fall var mycket tungt, emedan
Elisabeths tillstånd ingaf farhågor. Hon bad honom
därför för andra gången att vända sig till doktor
Ring, som skulle göra allt hvad som stod i
mänsklig förmåga för Elisabeth.
På detta bref kom intet svar, men en vecka
senare stod Krister i hennes hem.
— Tänker du fly, Helga, sade han
förebrående, hvem skall då hålla stånd? Du kan inte ha
varit dig själf, när du skref det där brefvet.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
