och liflighet, samt på det högsta tillgifven kommissionen och dess ändamål och ifrigt arbetande för befrämjande deraf samt kommissionens bästa, var han i alla hänseenden den lämpligaste till dess styresman. Bodins goda ekonomiska ställning gjorde det dessutom för honom möjligt att representera för stormästareplatsen på ett lysande sätt och så, som hvarken hans företrädare eller någon af hans efterträdare förmått. Dagen efter hvarje högtidsdag hade han nemligen i sin rymliga bostad en storartad bjudning för de vikningsbröder, som från andra orter infunnit sig till högtidsdagens firande, samt för kommissionens embetsmän m. fl. och der trakterades rundligt och gick muntert till. Derjemte invaldes, för att öka stipendiikassan, vid hvarje förvikning, ett nästan oinskränkt antal, hvilket gjorde, att kanske icke urvalet alltid blef så strängt noggrant, som förut, men ändamålet vans och stipendiifonden ökades till en grad, som man knappt vågat hoppas. Med ett ord, Bodins innehafvande af stormästarebefattningen var en glansperiod för Wikningskommissionen, och hans plötsligt inträffade hädangång den 18 Jan. 1875 var för kommissionen en stor och i flere hänseenden oersättlig förlust. En vid hans begrafning inträffande stark snöyra gjorde att antalet af Wikningsbröder, som följde honom till grafven, icke blef så stort, som annans blifvit fallet. Här må nu i förbigående nämnas, att sedan den förut till högtidsdagens firande begagnade brunnssalongen vid Ladugårdskällan nedbrunnit, firades högtidsdagen 1869 vid lägenheten Ekkällan, men under åren 1871, 72 och 73 vid Nyqvarn, hvarefter den firades i den lokal; som kommissionen förut flere år begagnat, nemligen officerssalongen på Malmen, hvilken blifvit inköpt af källarmästaren A. P. Andersson, som gratis upplät densamma till kommissionens begagnande så länge han innehade Wernerska trädgården, till tacksamhet hvarför han invaldes till ledamot och hugnades med 7:de graden. Salongen i Wernerska trädgården