I fall mitt antagande gunstigt skulle beviljas, och då jag förmodar, att Committéen tilldelar sina ledamöter ett passande namn, så, för att ej besvära och betrycka Committéens tankeförmåga med att uppfinna något nytt, torde det härmedelst tillåtas mig att få underteckna Wikblom." Att den värde insändaren hos Wikningskommissionen på allt sätt söker insinuera sig, genom det bemödande, arbete och flit han uppgifver sig hafva användt, för att göra sig till en värdig ledamot, är berömvärdt och har af kommissionen tagits i betraktande; men att han, såsom ännu oerfaren och oinvigd, tror sig kunna bedöma andan och meningen af vikningens utveckling och tror sig kunna fälla omdöme om äldre och arbetande ledamöters skicklighet och utvecklingssätt, visar för mycket sjelfförtroende och att han ännu icke uppfattat andemeningen med Wikningskommissionens instiftelse. -- Först synes han hänsyfta på att kommissionens enda ändamål är att observera, utveckla och bedöma den råa, djuriska sömnen, men, upptagen som ledamot, skall han, efter inhemtad skicklighet, finna sitt misstag och anse sig lycklig, som kommit i erfarenhet af det sanna och rätta i kommissionens syfte. Sedan gör han en anspelning på ledamöterne för deras intagande af fluida, men huru mörk idé har han ej då om en sann vikningsmästares förmåga, då han tilltror honom behöfva tillgripa dylika medel. Han känner således icke att den förste vikmästaren Adam, då han gjorde sina dubbelveck med Eva, aldrig använde dylikt, och att detta är första och rätta kännetecknet på en rätt och sann vikningsledamot. Slutligen uppmanar han kommissionen, att gifva, de, som han tror, förorättade ledamöterne upprättelse eller belöning för de tillmälen, som dem blifvit gjorda. Men insändaren känner ej då att en skicklig vikningsbroder aldrig kan förorättas af en oskicklig varelse,