Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sökanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då emellertid Helsingborg icke var att tillträda förr än
den 1 Maj 1848, begärde och erhöll W. tjänstledighet från
den 1 Maj 1847 till förut sagde dag för att under denna
tid vistas i Lund och där afsluta sina ännu ofullbordade
litterära arbeten. Så lämnade han då vid sagda tid det
Vesterstad, där han under 14 år nedlagt ett så djupgående
arbete. Och nu såg han dess frukt äfven i den kärlek, man
ägnade honom, den saknad, man vid hans afflyttning visade.
»När W. tog emot Vesterstad», säger Ahnfelt, »var det
knappt ett folk; när han lämnade Vesterstad, var det en
blomstrande församling». Och i den församlingen vårdas hans
minne än i dag.
Han, som ruskar på sin käpp,
Om man taga vill en knäpp.
En Berlin där’mot gick miste,
Fast han säkert med sig visste,
Att han lufsat mången gång
Och med bisparna gjort språng
Att de arma fåren skydda
För en mycket giftig krydda,
Hvilken kallas sundt förnuft —
Och som aldrig bör få luft!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
