Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son hastigt insjuknat. Jag lyckades då få prof.
Holmbergs-sons yttrande i ärendet antaget såsom kanslersämbetets.
Jag tror ock, att teologiska fakulteten i Lund ej länge fått
inom sig äga dr Bergqvist och dr Thomander, om jag ej
då allvarligen tagit i de frågor, hvaraf det berodde. Med
kommissioner att betala fullmaktslösen och dylikt besvärade
man mig aldrig; men jag var desto mera betungad med
litterära kommissioner. Åfven från Uppsala påkallades mitt
intresse, då någon af dess intelligenser skulle bevaras från
att förtrampas. Geijer intresserade sig varmt för J. H.
Wallman, då han som ’fosforist’, oaktadt all sin lärdom,
skulle förträngas. Och Jacob Adlerbeth gick då många
tunga fjät i den trappan, som ledde till min ringa dörr.»
En annan anledning till afvogheten mot W. var att
finna i uppfattningen af honom såsom en lycksökare. För
dem, som närmare kände honom, var denna misstanke
orimlig; för andra, som icke kände hans skaplynne, men
sågo honom röra sig bland högt uppsatta och
inflytelserika män, hviika ägnade honom förtroende och
tillgifven-het, var det däremot omöjligt att föreställa sig honom hafva
kunnat vinna en sådan ställning genom andra medel än
inställsamhet och smicker eller att använda den för andra
syften än det egna intressets. W. var medveten härom.
Men då han visste sig icke vara hvad man misstänkte,
ansåg han mindre viktigt att undfly äfven skenet däraf. »Då
jag älskat någon», skref han en gång — i dec. 1828 — till
kanslirådet Tannström, »han må till min lycka varit en bonde
eller till min olycka en excellens, så låg det i min
barnslighet att vilja säga honom det. Men ännu försäkrar mig
samvetet att egennyttan ej var sufflör». Och länge behöfde
han ej känna sig besvärad af dessa misstankar. Från sin
Stockholmvistelse vände han åter till Lund med en utan
hvarje hans åtgärd honom gifven adjunktstitel, under det
han däremot undandragit sig en lönad adjunktur och två
professurer. Oförbätterlig i sin nitälskan högg han in
alltid* lika djärft för sina åsikter mot både hög och låg, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
