- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
122

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där flaskan och sedan helt hastigt gifvit W.
beseglings-tecknet, ansåg han sig kunna meddela honom en och
annan af hemligheterna; den enda af betydelse var att, i följd
af hans varning, konung Gustaf III skulle afstått från en
tanke på att öfvergå till romerskt-katolska religionen. W.
torde icke hafva skänkt någon tilltro åt denna hemlighet;
men hvad gubben förmälde om sina besök hos hertig Carl
och sina utläggningar för honom af Jakob Böhmes tankar,
var ju icke att betvifla. Återkommen till Wirsénska
hemmet framförde W. till barnen den gamles tacksägelser för
de 30 riksdaler, han från dem erhållit; men den tid han
varit borta och hans sorgfälligt ända upp till halsen
till-knäppta rock framkallade frågor, som slutligen ledde till
upptäckten af julgåfvan till gubben i Adolf Fredrik.

* *

*



Sedan professor Lindfors förflyttats från lärostolen i
historia till den i latin, erhöll W. en dag i november 1825
genom excellensen Skjöldebrand en hälsning från
kanslers-sekreteraren, det han borde laga sig till reds att emottaga
den sålunda ledigblifna historiska. professionen i Lund.
Vid personligt sammanträffande med Tannström upprepade
denne sin anmaning. W. sade sig helst önska att genom
vikariat förvärfva sig bättre både yttre och inre meriter,
och bad honom eftertänka om ej Bolméer borde
transporteras. Denne vore en af dem, som passade hvar man
använde dem; han hade en god stil och en skön organ samt
vore i likhet med Agardh en af det slags professorer, af
hvilka man kunde göra Björnklor. På en invändning af
Tannström, sade sig W. väl önska honom ett högre allvar
på botten af hans glada sinne och att han måtte lefva i
sin sak. »Men äfven sådan han är», förklarade W.,
»anser jag honom strax bättre, än hvad jag på många år kan
bli». Samtalet gick in på närliggande ämnen, därvid äfven
berördes den afund och de tvister, som rådde bland aka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free